Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1851, sida 1

Skildringar från finska kriget 1808—1809, meddelade af F. Hammerich. IV. (Forts. och slut fr. n:o 181.) Vid hufvudarmn hade det imellertid också varit oroligt, sedan stilleståndet blifvit uppsagdt. Kanske skulle det, om ett militåriskt geni varit general-en-chef, ånnu i elfte timmen varit möjligt att samla de stridslystna bönderna omkring sig, förstårka sig med dem och gå fienden till mötes. Men gamla Klercker var icke ett sådant geni. Och då den ryska kåren gjorde allvar af att gå imellan Sandels och honom, för att skilja de tvenne truppafdelningarna, drogo sig båda dessa tillbaka under arricre-garde-fåktningar och utrymde den sista nordliga remsan af Finland, som var i deras våld. Den 20:de November asslöts åter ett stillestånd, som bestämde, att Kemi-elf skulle vara grånsen mellan de stridande. Kriget i Finland var slut, nu äterstod endast efterspelet i Sverige. Just vid samma tid hade , general Tutschkoff samlat en styrka, vida större ån någonsin förut, och stod fårdig att kasta sig åfver Sandels. I afseende hårpå yttrade han vid en frukost der både Svenskar och Ryssar tråffades: -Ja, Sandels har riktigt lyckan med sig; med utmårkt heder har han gått ifrån alla fåktningar, och nu, då allt var beredt för hans såkra undergång, hjelper honom slumpen på ett annat sått. Vintern var nu kommen med stark köld, och under de dyngslånga midvinter-nåtterna lågo lemningarna af den finska armn under stilleståndet på vakt långs utmed Kemi-elf.