Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1851, sida 1

sådant kan, då jernvägen till Hult blisvit anlagd, erhållas lättare och med mindre kostnad från Wermland. ved kommer troligen att gå från de skogrikare till de skoglösare orterna. Forslingen af kol utgör en våsendtlig inkomstkälla för allmogen, men då den hufvudsakligen äger rum inom hergslagerne från skogarne till de bruk och masugnar, som just med anledning af låttad koltillgång i deras närhet blifvit anlagde, samt denna vara icke tål långre transporter, emedan den genom skakningen söndersmulas och förderfvas, så år det icke troligt att större qvantiteter deraf skulie komma att med jernvägen försändas. Så mycket mera skulle bergsbruket gifva anledning till en lislig trafik på jernvägen och deraf hemta de största förmåner, hvilka dock åro våsendtligen beroende af den riktning som banan kommer att erhålla. Silfver och bly, hvaraf tillverkningen vid Guldsmedshyttan och inom Nya Kopparbergs bergslögderi åren 1845 och 1846 var ganska betydig, men sedan åter aftagit, skulle troligen föras på jernvågen från Ingerboda till Köping, för att derifrån afgå vidare till Stockholm. Möjligen äfven något koppar. Men qvantiteterne af ådlare metaller skulle alltid blifva obetydliga, jemnförda med dem som kunna våntas af jern i dess olika former af malm, tackjern, stängjern och manufaktur. Inom Orebro lån sinnas icke mindre ån nio bergslager, nemnligen Nora, Lindes och Ramsbergs, Lekebergs, Lerbäcks, nya Kopparbergs, Hjulsjö, Grythytte och Hellesorss, Helleforssdistriktet och Carlskoga bergslager. Det heter derom i de statistiska uppgifterna: Jernmalmsbrytningen har under de tio åren 1833 —42 i medeltal uppgått till 243,150 skfZ. om året, och utgjorde 1841 öfver 290,200 skZZ. Ensamt inom Nora bergslag, som för sina rika och vålartade malmtillgångar intar fråmsta rummet bland de öfriga, har medelbeloppet af årliga malmuppfordringen å Dalkarlsbergs, Stribergs, Klacka m. fl. grufvefålt, uppgått till 136,077 skäö. eller mer ån i de öfriga bergslagerna tillsammantagna.s Lindes och Ramsbergs bergslager hafva ej så rika och goda malmer som Nora, men malmfångsten — — — är tillräcklig — — — Nya Kopparbergs bergslag har äfven betydliga malmfålt — — —. — Hjulsjö bergslag hemtar sin måsta malm från nårmast belågna grufvor i Nora, men saknar icke malmförande trakter — — — hvarå malmfångsten — — mest tillitas af Helleforss och Grythytte bergslager — — —. Lekebergs bergslag, der årliga malmsångsten i de mindre gifvande Hesselkulla, Sanna och Westerkärns m. fl. grusvor i medeltal varit 13,520 skCL. hemtar en stor del af sitt malmbehof från Nora bergslag; men aflemnar också malm till Lerbåcks bergslag och till åtskilliga bruks masugnar utom bergslag.s Carlskoga bergslag har icke något lönande malmbrott, utan begagnar malmer från Nora och till någon del från Persberget i Carlstads län. Lerbåcks bergslag — — — hemtar Tabergs malm från Jönköping i utbyte mot limsten — — —. ÅAf de i bergslagerna och bruksdistrikten belågna byttor och masugnar hafva 57 till 60 varit i gång, och lemnat en årlig tackjernstillgång, som i medeltal för 10 år uppskattats till 152,367 skGL., hvaraf kan råknas: på Nora och Jernboås bergslager 34,500; på Lindes och Ramsbergs 28,500; på Nya Kopparbergs, Hjulsjö, Grythytte och Helleforss 46,370; på Lekebergs och Carlskoga 35,300, samt på Lerbäcks bergslag 1, 700 sksb. gande i bergslagen och köpas deraf nu betydliga qvantiteter från Wermland.