Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1851, sida 1

ett par timmar åt musiken, i hvilken alla — på fru L når — togo en lislig och icke så misslyckad andel. Efter altonmåltiden fingo vi tre herrar en bastant Ihombre och damerna hållo ett privatissimum, som lifvades af fru Hs infall och hjeriliga skratt. Den sistnåmnde har mer ån en gång förorsakat en bet eller förstört en gifven kodilj och jagat oss från spelbordet bort till våra gladlynta hustrur. Ett års tid, eller något mera, förgick sålunda, utan att något rubbade det goda förhållandet och den jemna munterhet-n. Men på en gång försiggick en mårkbar söråndring med kaptenen: han var ofta tankspridd, begick svåra bockar både i konserten och Phombren; stundom var han dyster och ordknapp. stundom sjelfsvåldig och ovanligt pratsam, ånskönt hans skämt var temligen osammanhångande. Min hustru gjorde mig uppmårksam på denna hastiga åndring, och låt mig förstå, att hon fruktade, att det icke stod rått till mellan honom och fru L. Jag bad henne för all del icke låta denna misstanka vinna insteg hos sig och försökte att lugna henne i detta afseende; men — jag visste mera ån hon; jag hade imot min vilja blifvit vittne till en scen, som aldrig utplånas ur mitt minne, och hvilken i långliga tider