qvantiteter malm årligen måste gå från Nora till Lekebergs och Carlskoga bergslager, samt hådanester till större delen skulle blifva på jernvågen befordrade, såvida densamma nemnligen ej skulle blifva dragen i en sydligare riktning och således aslägsnas från nåmnde bergslager. Till ett sk.l. tackjern beråknas en åtgång af tvenne skel. malm, och då derföre uti Lekebergs och Carlskoga bergslager 35,300 ske. tackjern per medium blifvit blåste, men endast 13,520 ske malm upptagne, så måste från andra orter icke mindre ån 57,000 skZZ. malm årligen i medeltal hafva blifvit ditsörde, hvaraf dock visserligen en del från Persberg i Wermlands lån. — Detta var förhållandet under r åren 1833—42. Det har sedermera mycket föråndrats och den för Carlskoga och I Leke bergslag nådvåndiga qvantitet malm år nu mycket större ån då. Ar 1847, det sista för hvilket senast argifna femårsberåttelse lemnar uppgift, var malmuppfordringen skZZ. mera ån ofvan angifna medium, och tackjernstillverkningen hade stigit till 42,432 skzZ. eller med omkring 8,000 skel. Uti Lekebergs bergslag hade deremot malmuppfordringen minskats, samt var 1847 endast 5,774 skel(. eller 7,100 skel. mindre ån medium af åren 1833 —42. — 1845 var den endast 3,124 skzI; — och uti Carlskoga bergslag har fortfarande ingen grufvebrytning ågt rum; men åfven i dessa bergslager har tackjernstillverkningen ganska betydligt ökats och var 1847 uti Leke bergslag 21,305 skel samt Carlskoga 29,043 sklL. eller tillhopa 50,548 skel, d. v. s. 15,200 skel. mera ån det förut uppgifna medium. Upptaga vi nu iillförseln af malm efter samma, med vanliga beråkningar öfverensstämmande, uppskattningen af åtgången, eller 2:ne skeZ. malm för 1 sks tackjern, så befinnes att Lekebergs och Carlskoga bergslager under året 1847 förbrukade omkring 100,000 skZ. malm, men då derstådes endast uppfordrades 5.774 skGl, hvaraf likvål möjligen en del gick till Lerbåcks bergslag, skulle således behofvet af malm från Nora och andra orter hafva utgjort 90 å 100, 000 ske. Möjligen åtgår dock nu mindre ån 2:ne skäI. malm får I skte tack jern. Vare sig dermed hur som helst, så visa dock dessa på officiella uppgifter grundade beråkningar att ganska mycket malm skulle på jernvågen blifva befordrad från Nora till Örebro och vidare till Lekebergs och Carlskoga bergslager; troligen skulle åfven, sedan jernvågen blifvit fårdig, densamma åtminsto till en del anvåndas för transport af malmer från Nora och Leke bergslager till Lerbåcks bergslag, hvarest tackjernsblåsningen stigit till 17,494 skel. år 1847 eller med nåra 10,000 skeZ. Stångoch ämnesjernstillverkningen hear under de senare åren varit i jemnt stigande och utgjorde år 1847: 82.114 skeL. 5 lel. 3 öl, hvaraf större delen föres till Stockholm och resten, utom hvad som inom lånet förbrukas, hit till Götheborg, hvarest från Örebro lån vågfårdes 1849 skeZ. 23, 802: 1. 10 och 1850 eller förledet år skLL. 28,452: 17. 5. Stångjernstillverkningen ger anledning till dubbla transporter, nemligen en af tackjern till de bruk, som icke hafva egna masugnar, belågna vid sjelfva bruken, och en af den fårdiga produkten till utskeppningsoch afsåttningsorterna. Af de 65 bruk, som åro privilegierade uti Örebro lån finnas ganska få som icke uti det ena eller andra afseendet skulle håmta förmån af jernvågen, och deråt gisya sysselsättning. Flere bruk skulle af jernvågen blifva genomskurna eller ligga i omedelbar nårhet af den utstakade linien. De fördelar, som af jernvågen för länets stångjernsexport kunna beredas åro likvål i våsendtlig mån beroende deraf att den icke drages ur den beståmda riktningen. Ty, såsom vi redan i en föregående artikel observerat, kan frakten på jernvågen, i dess vida