Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1851, sida 1

för lyckligt för att kunna blifva långvarigt. Det enda, kaptenen saknade var barn; men han hade fått ersättning derför i ett större mått af munterhet. Vi tre vämer hade oemotsågligt de tre vackraste och båsta hustrurna i hela R; dock voro deras karakterer och våsende högst skiljaktiga, och just denna brist på öfverensståmmelse — tror jag — var orsaken till den fullkomliga harmoni, som ståndigt egde rum dem emellan. Min hustru var tystlåten, vånlig och blyg; hon tycktes vara de begge andra underordnad, änskönt hon i sjelfva verket hade de djupaste känslor och det ljusaste förstånd. Fru H var alltid lustig, full af raljeri och infall och förde alltid ordet. Fru L var stilla, men hela hennes yttre hade något imponerande, något, som antydde en högre själsöfverlågsenhet, som hon dock aldrig sökte göra gällande; derför blef hon ock af de andra behandlad som en åldre syster, ehuruvål hon både var den yngsta och den minst bildade. Om likhet i karakteren skulle vara vilkoret för åktenskaplig lycka borde vi sex personer hafva varit annorlunda förenade; en total omskiftning borde då hafva egt rum. Mitt