Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1851, sida 1

och vek endast steg från steg, i det han begagnade sig af hvarje pass. Hjertat af Finland var vittne till de bj-Å-—-Aigaste bedrister, och det år i synnerhet dessa den lilla, tappra Sandelska skarans bedrifter som inspirerat Runeberg. Den 18 Juni hade Sandels dragit sig tillbaka öfver det milslånga sjöpasset vid Toivola, sjelf var han den sista som låt såtta sig öfver. Han hade nu hela sin styrka hos sig, inalles 2 batterier och 1800 man, men han var öfver 100 mil aflågsnad från hufvudarmn och hade 5000 fiender fram för sig. Han förskansade sig på andra stranden af sjöarna och samlade alla båtar i nårheten, som han kunde komma öfver. Hvarken från landeller sjösidan visste sig Ryssarna säkra något enda ögonblick, deras förposter blefvo öfverrumplade, deras transporter afskurna, i det Sandels och hans Finnar ån smögo sig genom skogarna och mellan klipporna, ån, dolda af nattens mörker, satte öfver sjöarna och föllo fienden i ryggen. General Barclay de Tolly, som redan var på marsch för att framtrånga mellan Sandels och hufvudarmån, måste återvånda till sina ställningar såder om Toivola, för att rådda dem. Ändtligen hade också Klingspor med hufvudstyrkan af norra finska armåen gjort ett slut på sin långa overksamhet. Medan konungen, som bildade den såkallade sådra finska armen och sjelf tagit befål öfver den, med hufvudqvarter på Aland, gaf order om en mångd planoch fruktlösa landstigningar vid Vasa och i södra Finland, medan skårgårdsflottan och hufvudflottan bestodo mången strid i finska viken och ofta segrade, men fingo allt för liten frukt af sin seger, framryckte Kling: spor. Han erhöll en betydlig förstårkning söder ifrån uti en friskara af bönder under kapten Gyllenbögel. Fienden drog sig söderut, tidt och ofta föreföllo tråffningar. Den vigtigaste stod vid Lappo den 14 Juli, der böbeln och Björneborgarna tillkåmpade sig seger och åra, och der det svenska -Hurra! åter förskråckte fienden. Underofficerarna Roth och Spof med 40 man vid hufvudarmån visste, icke mindre ån Sandels på venstra flygeln, hvad klokhet, mod och djerfhet förmå utråtta. Än marscherade de fram i fiendens rygg på okånda skogsvägar, ån foro de i båtar öfver sjöarna eller togo som åkta vikingar fast fot på en holme. De afskuro fiendens kommunikationslinier, eröfrade hans transporter, beröfvade honom alla underrättelser från Ryssland och bragte honom, som ansåg denna handfull menniskor sör en hel arm, nåstan till förtviftan. Kommendanten i Tamerfors inrapporterade, att han hotades till lands af general Spofoch till sjös af amiral Roth. Oaktadt Klingspor återföll i sin overksamhet, fann Kamensky, hvilken nu var den tredje ryska generalen, som förde dfverbefålet öfver denna del af armån, omståndigheterna så vådliga, att han i slutet af Juli månad återvånde till Tamerfors. Sandels hade imellertid vid Toivola hållit sina motståndare varma. Ryssarna hade skaf fat en flotta af båtar på sjöarna, numera tviflade de icke på sin seger; en af deras officeHAAAAAAA susen —o————————————