Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1851, sida 1

uppförande, både som flicka och som maka, började jag tro, att jag hade tagit fel både på handtryckningarnas mening och på henne, som kanhånda icke en gång visste att hon gifvit dem. Jag har en egendomlig, ofta sorglig, genom allt för många exempel bekråftad erfarenhet af, att det första intryck, en persons ansigte — eller råttare åsyn — åstadkommer hos mig, år tillförlitligt, år en såker blick in i själen, ett tråffande ögonkast på en sådan menniskas sanna karakter. Jag har ofta förargat mig öfver hvad jag sjelf ansett för en dårskap; jag har ofta tillråttavisat mig sjelf för mina omotiverade strånga domslut och i tysthet gjort den hemligt förnårmade afbön, når jag sedermera varseblifvit ett uppförande. ett handlingssått, helt och hållet motsatt det, som det första intrycket låtit mig förmoda. Och dock måste jag med smårta bekånna, att sörnuftsgrunderna likfullt förr eller senare fått blygas för stundens flygtiga hugskott. Det var icke så mycket mamsell Wyes handtryckning, som mera den första blicken på hennes ansigte, hvilken tillhviskade mig: denna sköna flicka år icke för en enda man. Det låg i hennes ågon hvarken något ljuft fårsmåktande eller något eldigt uppmanande, icke något ömt intagande, ej eller något djupt ut