Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1851, sida 1

med någon vårma kysste hennes hand mottog och besvarade jag den andra handtryckningen Jag kan försäkra, att hvarken mitt hjerta eller min sinnlighet hårvid sattes i minsta rörelse; blott min fåfånga fann sig angenåmt smickrad af denna utmärkelse. Jag hade vå tillförne, under den hvirslande dansen eller et! utbrott af glådje, någon gång mottagit ett dylikt hemligt gunstbevis af en skön qvinnohand, men visste åfven att en sådan, ofta ovilkorlig yttring af ett ömt och gladt hjertas rörelser år lika så flyktig, som den helsning tvenne hvarandra fsörbisarande vandrare gifva och glömma i samma Ögonblick, men då jag ett par månader derefter erfor, att mamsell Wallaredan vid ofvanbemålta tidpunkt i hemlighet var Ls trolofvade, satte jog i mitt minne ett N.B. till dessa handtryckningar. En fri och obunden flicka kan våga en sådan — och kanske vågar hon dock mera, ån hon vet eller ens anar — men når en sästmö tillåter sig något dylikt, framståller hon sig sjelf som en kokett; och år det en gift hustru, måste hon af hvarje icke helt och hållet oerfaren karl blifva ansedd får hvad bon antingen år eller vill blifva ...... Dock det var första och sista gången jagl förmärkte något misstånksamt hos mamsell W, och då jag sedermera var vittne till hennes sediga sått och