Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1851, sida 1

Notarien genomögnade genast handlingarna. Att dömma af hans min, satte honom innehållet i djup sörundran. Gustaf satt med nedlutadt hufvud, och alla hans rörelser förrädde en häftig otålighet. Efter några minuter steg notarien upp från sin stol och sade aktningsfullt. — Herr Denecker, mottag min uppriktigaste lyckönskan; handlingarna åro fullkomlist riktiga och gållande. Universal-arfvinge! Vet ni ocksä, att ni eger öfver en million? Ö berom skola vi tala en annan gång, inföll Gustaf otåligt. Jag reste så hastigt till er, emedan jag ville utbedja mig en tjenst af er. — Ni har endast att befalla! — Ni år ju också herr van Vlierbekes notarie. — Till er tjenst. — Genom min salig onkel har jag fått veta, att hr van Vlierbeke råkat i fattigdom. Jag har mina orsaker till den önskan, att hans olyckor måste taga slut. — Jag förutsåtter att ni vill utöfva en vålgerning. Den vore också verkligen på sin plats, ty jag kånner orsaken till den arma mannens obestånd och hvad han hade att lida. Han söll ett offer för sitt ådelmod och