na dem till de. anarkiska elementerna, samt att detta parti år högligen obelåtet med sin egen skapelse, med det valsystem som gifver rösträtt åt bourgeoisien. Från våra motståndares sida kunde det tyckas, som om enligt denna uppsattning den allmänna röstråtten vore någonting så erkereaktionårt, att demokratien icke borde hafva något angelägnare ån att genast och får alltid lössäga sig från denna reaktionåra princip, såsom också de hafva gjort, hvilka icke vilja någon jemnlikhet i råttigheter eller någon sjeltstyrelse, utan en permanent diktatur och oktrojering. Från vår sida, derimot, inses utan svårighet att den allmånna råstråtten visserligen år konservativ, i den mening nämnligen att den förebygger våldsamma utbrott och gör dem onådiga, ithy att den motverkar ett plötsligt omstörtande, som vål vånder upp och ner på det bestående, men icke kan verka någon verklig radikal förändring der, hvarest en sådan år af nåden påkallad, och att den kraftigt befråmjar en stadigt fortskridande ombildning (reform) utan våldsamma skakningar; men ingalunda år den allmånna valråtten konservativ i den menins, att den, såsom ordningspartiets språkbruk år, år liktydig med någonting reaktionårt. Det kan vål vara — och derpå hafva vi åfven i vårt land sett exempel — att en demokratisk princip, ett förslag, en åtgård, en inrättning, en s ympathi för ögonblicket kan synas välkommen för ordningspartiet; men deraf kan icke skål hemtas att alltid anse det, hvartill ordningspartiet nödgas taga sin tillflykt, såsom förkastligt och odemokratiskt. Hvad år då det franska ordningspartiet? Det år ingenting alls; det existerar alls icke. Det utgöres af en hop menniskor, som åro eniga om ingenting, icke i politiskt, icke i religiöst, icke i socialt, icke i ekonomiskt, icke i något hånseende; som i högsta grad misstro och afundas hvarandra, och som drifvas ihop och för en tid sammanhållas af ingenting annat, ån af den elåndigaste fruktan — en fruktan, hvilken utgår från sådana, som hafva ett ondt samvete och som, emedan de likvål fortfara att vara obotsärdiga och oförbätterliga (hvarför också deras samvete stundligen pinar dem), icke kunna vara annat ån i fruktan, och hvilken fruktan meddelas åt andra inskrånkta och klena hufvuden, ja åfven åt sådana, som anse sig sjelfva vara utomordentligt fina och klarseende. En efter annan återkommer från sin spökrådsla, sedan han haft mer ån nog af det sållskap, i hvilket han låtit fruktan sörleda sig att ingå. Dermed löser sig dag från dag alltmer det band, hvilket sammanhåller det så kallade ordningspartiet. Dermed förlora också de ord sin betydelse, med hvilka ordningspartiet har drifvit afguderi, och hvilka utgjort både lockmat och låsen. I f. d. ordningspartiets leder börjar man fråga om råtta betydelsen af konservativ, -Ilugn och ordning, de konservativa intressenas solidaritet, brytning med revolutionen, anarki.-egendomens röfvande, stat och samhålle.Ordningspartiet år i fullkomlig upplåsning, i fullkomlig förlågenhet; det har aldrig vetat hvad det ville; det vet det nu mindre ån nånsin, vare sig att frågan år om inre eller yttre politik. Den storartade maximen, att nödgas utrota allt som härstammar från år 1848, har råkat i misskredit; det, som ordningspartiet sjelf har skapat, sinner hvarken dess eget eller andras bifall; det skådar tillbaka på sin verksamhet och tillstår för sig sjelf att den varit såsing: det skådar på sina verk och erkänner inom sig att de allesammans duga till intet. I Vi skola i afseende på den allmånna valråtten icke låta oss föras bakom ljuset, derför att ordningspartiet finner det vara i sitt offer på Grinselhof? Är mitt lifs enda förhann ninA tilll natta: nd 9