Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1851, sida 1

vw .äHI VAD ff 7 77 mA VS w44410. cerigenom kunde åstadkommas, eller för att på presterligt sått späcka texten med skriftens heliga språk att dess ande måtte utgå och komma tillbaka med sju andra andar, som åro vårre ån han. Cirkulåret egnar en långre uppmårksamhet åt låseriet i Norrland och upptager till förklaring flera satser och meningar i vår nuvarande katekes, kyrkohandbok och psalmbok, hvilka läsarena förklarat får irrlårige. Om de senares påstående år negatift, så år cirkulårets förklaring icke positift, ty låsarena såga stållena vara irrlåriga och i cirkulåret förklaras de för icke renlåriga, åtminstone till uttrycken. Ett tredje måste vål således gifvas, ehuru de högvördige fåderna tycka att det kan vara som det år. Men derföre år det icke sagdt att detta tredje måste just vara det som låsarena föreslå. Om det icke gåfves någon högre, mera sublim och upplyftande mening i christendomen ån den, som dessa låsare och dessa våra andaktsböcker (med undantag af Wallins psalmbok), låra oss, så skulle den icke vara att förlikna vid annat ån en pietistisk slagdånga, hopskrifven af de utsöktaste plattheter. Enligt de förra skulle menniskan vara ett halft djur och en half djefvul, som endast kunde tillfålligtvis blifva annorlunda genom nåden (xÅapis) och enligt de senare dito dito med litet yttre politur, då man råttar sig efter statskyrkans förordningar. Äfven härutinnan finnes ett tredje, oändligen vida högre och skönare ån beggedera. Sabbaten har äfven clerus comitialis haft i omhuldan, men hvarföre förtegat tvenne andra mårkvårdigheter i samhållet, vi mena dryckenskap och åktenskap? Om det förra bår det vål icke finnas mer ån en råst, att den nemnligen kan blifva en last, lika våmjelig i sitt sått, som olycklig till sina följder, men om det senare tycker kanhånda mången, att de friske behöfva ingen låkare. Detta år visserligen sannt om de lyckliga åkienskapen, men huru få åro icke de imot de olycklige eller resignerade. Den som icke kånner huru många olyckor, kif, trätor och sorg det finnes inom det vigdas område, den, som icke kånner eller vill känna detta, saknar antingen all erfarenhet och menniskokånnedom, eller blundar han för det onda, hvaraf en betryckt mensklighet lider, eller anser han det för ett nådvåndigt ondt, som icke engång Gud och långt mindre menniskor kunna afhjelpa, och en sådan person år ovårdig att hafva ett folks intressen och framtida sållhet sig anförtrodda. Äktenskap och dryckenskap föra mången till samma olyckliga resultat, nemnligen timligt, kanske till och med evigt elånde, ja den senare eller dryckenskapen år ganska ofta en följd af det förra. Erfarenheten bår beklagligtvis alltför många vittnesbörd om I detta förhållande. Sid. 7 förekommer följande märkvårdiga sentens: Den nordamerikanska unionen saknar det såkraste unionsbandet uti en nationalkyrka. Vi skulle just vilja fråga hvad man förstår med en nationalkyrka eller om svenska statskyrkan kan kallas nationell? Huru många hos oss gifves det vål som lifvas A AA C— —