Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1851, sida 1

sista under förulsåttning, såsom ock blilvit uppgifvet, att ordets senare del vore godt (bonum). Att så icke år visar hr R. ur flera gamla urkunder, hvilka alla hafva ärnagaat, örnegat eller örnagåt. Ännu 1749 skref också lexikografen Lind örngåt, örnagåt. Senare delen af ordet år också, såsom hr R. anser sannolikt, det islåndska neutrum gåt (omsorg). — Råtta skrifsåttet år alltså: örngått. Ett numera icke ovanligt misstag år afstafningen: eds-öre: likasom om öre (mynt) skulle ingå i ordets senare del. Ordet år sammansatt af ed och ett subst. såre, som fiunes i islåndskan (soeri) och hårledes af sveria limpf. svor eller sor). Ihre sammanstållde edsöre med gammalhögtyskans eidsuart, nu Eidschwur. Dalin (i åttonde håftet af den nu utkommande ordboken öfver svenska språket) har samma uppgift; men vi finna det högst besynnerligt att han jemnte ed-söre vill införa ett eds-öre. — Ett liknande misstag ligger till grund för asstasningen: hands-öl, hvars senare del har samma rot som sålia. Uti isländskan år sing. handsal (stipulatio manusacta), pl. handsöl, af sal (sörsäljning), pl. sål. (Jfr. vårt till salu). — Den råtta afstafningen år således: ed-söre och hand-söl. Af många skrifves: låndslol. Oriktigt. -Att alla stolar åro lika mycket eller litet beräknade för lånderna, år klart; men lånstol, förut lånestol, Dan. lenestol, år det Tyska Lehnstuhl, af lehnen, hvarifrån det af Spegel och Ihre omnåmnda, ånnu af en och annan brukade låna (stödja). Man finner således i lånstol samma germanism, som i sterbhus, nachdel m. sl. Misslyckad år också förbättringen liktår, som en och annan gör sig till med, i stållet för det riktiga och urgamla liktorn. Det islåndska likTHorn år sammansatt af lik (kropp, kött) och THorn (törne, spets). Man får icke sållan se uttryck, sådana som: -all sköns lycka-o. dyl.; och man har velat hårleda sköns af det fornnordiska skyn (ratio). På fornspråket heter likvål detta uttryck råtteligen alz-kyns, och dess senare del år genitivus af kyn (kön, art). Allsköns (hvilket numera torde vara råtta skrifsåttet), d. v. s. alls köns, som enligt nyare språkbruket skulle hetat allt köns, år upprinneligen en genitivus qualitativus, jemnförlig med de latinska ejusmodi, diversimodi o. 8. v. I grunden samma genitiva bildningar, som allsköns, äro äfven ett slags, allt slags, intet slags och dylika. Felaktigt år derför det hos så många förekommande bruket -att göra det med slag förbundna pronomen beroende af det efterföljande substantivets genus, t. e. all slags fårg, ingen slags föda. I dessa hopstållningar utgör pronomen, i förening med slag ett inom sig slutet helt, en genitivsörbindelse, hvaruti den ena delen lika litet logiskt som grammaliskt kan lösryckas för att råtta sig efter ett annat substantiv-. Man bör således skrifva, t. e. allt slags fårg, intet slags föda, ett slags lycka. En i sönder, en om sönder, litet om sönder 0. 8. v. åro oriktigheter, som man med skriftstålleriets tillhjelp sökt öfverslytta från vissa A 1 eo 1. . 1 11.