Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1851, sida 1

gick det icke bättre, och, så innerligt lyckliga de ån kånde sig, så förlägna och ohjelpliga sågo de ut. Herr van Vlierbeke ledde samtalet på åtskilliga åmnen, hvilka han trodde kunna interessera gåsterna. Han mottog alla köpmannens anmårkningar med stor undfallenhet och beredde honom tillfålle att tala om saker som rörde handeln, och hvari denne kunde visa sin öfverlägsenhet. Hans gåst genomskådade ganska vål denna artighet och var honom innerligt tacksam derför. Han kånde sig sjelf vånskapligt dragen till adelsmannen och gjorde allt hvad i hans förmåga stod, att motsvara denna höslighet. Allt gick således bra, enhvar tycktes vara nöjd såvål med de andra, som med sig sjelf, i synnerhet mårkte adelsmannen med tillfredsställelse, att förpakterskan och hennes son gjorde sin sak vål, fort och behändigt borttogo de begagnade kuverterna och genast åter satte dessa rengjorda på deras plats, så att ingen kunde mårka deras oiillräckliga antal. Fruktan för upptåckt oroade dock adelsmannen djupt. Han såg med stigande ångest, huru herr Denecker nnder samtalets vårma tåmde det ena glaset vin efter det andra; af