Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1851, sida 1

Försök att utrota 1 några a vedertagna missbruk i svenska skriftspråket. (Forts. från N:o 254.) Mången vill — såger hr Rydqvist sid. 11. — göra en lsörbåttring, då han skrifver någon hvart (någon våg, åt något håll, ur stållet), ingen hvart; förmodligen i den tron, att man hår har för sig det af pronomen bildade adverbet hvart. Men så år icke förhållandet. De hår förekommande adverben åro danade af det i flera sammansåttningar ingåenfle adjektiva vart, som utmårker riktning och låge (versus, vergens). Derefter anför br R. ur Landskapslagarna uttrycken annan wart, synnan wart o. dyl. samt erinrar derjemnte om de i sjöspräket ännu bibehållna nordvart, sydvart o. s. Vv. Jfr de från tyskan lånade adverbierna invärtes, utvdrtes samt det ur samma rot utgångna vedervårdig (tyska: widerwartig). — Vi böra således skrifva någon vart, ingen vart. Ett mycket allmånt missbruk år skrifningen: örngott (hufvudkudde) och örngodt; det