Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1851, sida 1

stålle, och att han helt nyligen åter en :n gång besökt den. Då han inträdde med Lisette, spridde sig underråttelsen om hans nårvaro od blixtens hastighet ibland hela sällskapet. Alla upphörde att dansa. Månnerna togo hattarna af sig och slogo under jublande vivatrop en krets omkring honom. Derpå upplyfte de honom på ett bord, på det alla skulle få se honom, och nu ljödo genom natten otaliga vive Beranger! vive Lisette! vive le chansonnier--Jag, fortfor flickan, medan hånryckningen öfver den aftonen uttryckte sig i alla hennes drag, Jag sprang till nårmaste herre, som jag icke kånde alls, och sade till honom: låna mig tre francs! — ty jag hade icke en enda stysver. — Får dem köpte jag en stor bukett och slätade deraf i största hast en krans; af två andra flickor tog jag deras buketter; och jag och Delphine (hon förutsatte i sin ifver att vi kånde Delphine), vi nårmade oss Bäranger, för att bekransa honom samt erbjuda honom och Lisette våra buketter. Ni kånner väl Båranger, sångaren? Det år en mycket bra karl, som ålskar folket! Och nu beråttade hon, huru Båranger hade omsamnat henne och hennes väninna, huru han gret af glädje, och huru alla slickor ville blifva kysska af honom. -Mais vous comprenez que cela ne se pouvait pas! men då vi hoppade ned af bordet trångde sig alla unga mån omkring oss, sör att kyssa oss, som Beranger hade omsamnat. Och sedan sjöng man hans sånger i kör. Det var mycket rörande! Följande dagen författade en student, som också år poet, en sång om detta Berangers besök; den var mycket vacker, och jag och Delphine åtföljde honom ut till Passy till Beranger med den. Der omfamnade mig gubben ånnu en gång; et il a å lres contemt de moilNår klockan slår elfva åro balen och nöjena slut. Musikanterna lågga in sina instrumenter. Gendarmerna stålla sig på post vid utgången, och alla sprida sig, sjungande och skåmtande, till stadens nårmare och aflågsnare e qvarter.