Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1851, sida 1

— Ja, se nu ned på mig, ni mina glorrika förfåder! Du, öfverste, som vid Egmonts sida offrade ditt lif får fåderneslandet, vid Saint-Quentin; — du statsman, som kejsar Carl, efter slaget vid Pavia, hade att tacka för så våsendtliga tjenster; — du fromma stistare af så många hospitaler; — du årevördiga prelat, lårda stridsman får din Guds sanna kyrka .... sen alla ned på mig, icke blott från den dåda våggen, utan från den Eviges sköte. Den mannen, som hår lappar sin stöfvel under nattens tystnad för att dölja sitt elånde år eder afkomling, arfvingen till ert namn! Men om också andra menniskors blickar ofta störande stråffar honom, så känner han sig dock icke mera sörödmjukad af er. Ja, mina förfåder, ni har med svård och ord kåmpat mot fosterlandets fiender — jag måste kåmpa mot oförtjent skymf och hån, utan utsigt till en årofull triumf; min själ krymper ihop i den olika striden, och verlden har för mig endast tadel och förakt. Dock har jag aldrig flåckat vårt vapen — inför Guds ögon står jag ren och skuldfri. Barmhertighet och ädelmod åro enda orsakerna till min olycka .... Ja, rikta ni edra blixtrande ögon ned på den afsigkomna tiggaren! Jag jag kan höja mitt hufvud och uthårda era blickar. Inför er lyssnar jag endast på mitt