Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1851, sida 1

Vi hafva öppet och oförstäldt uttalat våra åsigter i ett åmne, som hittills blifvit behandladt endast från norska sidan och ifrån deroe vanliga, ensidiga ståndpunkt; och vi förutse ganska vål att dessa allvarsamma, men likvål icke i ovånlig ande författade reflexioner skola framkalla nya beskårmelser från våra sörskråckta och nya vredesutgjutelser från de norska tidningarna. Men vi hafva upptrådt i dessa ämnen, för att, så vidt vi förmå, gagna i sak, icke får att förnöta tiden och våra läsares tålamod med tidningspolemik, och på invektivern .s och frasernas fålt skola våra vedersakare dersöre gerna få behålla platsen. Om de derimot skulle vilja hålla sig till sak, och med lugn öfverväga, om vi hafva rått eller orått, då wilja vi med nöje ingå med dem i diskussion derom, öfvertygade att de snart skola vara på vår sida, men i allt fall beredde att, om de hafva båttre skål att förete, genast öfvergå på deras. Hvad norrmånnen betråffar, veta vi nog att de nu, såsom förr, skola vakta sig väl för att antaga eller erkånna något såsom billigt och rått, då det icke faller sig välsmakande får deras egoism, och de skola genast söka afskåra all diskussion härom med ett högljudt ropande på sårskild representation i utlandet. Vi hafva långe nog, och till öfvermättnad, hört detta skrik från en tanklås hop i Norge, som icke vet hvad den vill, eller gjort sig reda för hvarken mål eller medel; och vi skola derföre nu en gång taga detta skrik i betraktande. Man må för Norges land och folk hafva huru mycken aktning och vånskap som helst, så måste man likvål medgifva, att dess fåtaliga befolkning, dess osåkra nåringsutvågar, dess ringa sinanciella hjelpkållor och sjelfva dess geografiska låge gifva detsamma en så oansenlig och underordnad plats i staternas krets, att en representation af dess regering, förutsatt att en sådan nu kunde komma i fråga, möjligen skulle göra en helt annan effekt ån den åsyftade, om det norska såndebudet icke hade någon annan makt att representera; och utom allt tvifvel skulle ett sådant uppdrag för representanten sjelf blifva ingenting mindre ån angenäm. Vi vilja likvål icke vidare uppehålla oss vid denna punkt, åfvensom vi torde kunna förbigå frågan om kostnaden, ehuru denna utan tvifvel torde hos norrmånnen sjelfva föranleda åtskilliga icke så obetydliga betånkligheter; ty vi kunna bespara oss alla vidare betraktelser i denna våg med den lilla erinran, att hela den ifrågasatta representationen af Norge allena icke år verkställbar. Vi skola strax framstålla skålen derför. Hvad år hela föreningens åndamål eller, råt are sagdt, hvad år dess nuvarande betydelse? Den år, att den skandinaviska halfön skall inför utlandet bilda ett endrågtigt helt, måktigt att uppråtthålla sitt oberoende samt att med sjelfståndighet och samlad kraft upptråda i kritiska fall. Hvad skulle följden blifva af en dubbel representation? Att för hela verlden lågga den mest fullståndiga schism i dagen; att gifva våra fiender det yppersta AO — CWL—