Naturvetenskaperna såsom ett allmänt bildningsmedel. (Efter danska tidskriften Skolans Refsorm,). ; (Forts. o. sl. fr. N:o 251.) Annu en annan betraktelse år icke oväsentlig. Skolan år den första form, under hvilken lifvet tråder barnet till måte som en objektiv makt, den der fordrar undergifvenhet och lydnad. Den gör anspråk på dess sjelfverksamhet, den fordrar att det skall låsa en beståmd uppgift som den framstållt, den hånvisar till anstrångning och arbete och anvånder straff för försumlighet och olydnad. Inom familjlitvet eger vål också allt detta rum, men hela förhållandet år dock helt annorlunda, emedan blodsbandet hår omslingrar alla och kårleken genomtrånger hela samlifvet och sammansmålter det på ett medelbart, instinktmåssigt sått till ett harmoniskt helt. I skolan medför derimot hvarochen redan ett visst sjellmedvetande om sitt familjförhällande, som år fråmmande får de andra, han föres tillsammans med en hop kamrater, vid hvilka han icke på omedelbart sått år fåstad, och nu upptråder slutligen skolan med sin vågledning och sina fordringar på honom. Detta år sålunda en förebild af det fria, sedliga förhållande, hvari menniskan, såsom ett sjelfståndigt och förnuftigt våsen, står till sina medmenniskor och till pligtens objektiva fordringar. Skolan år således, i annan mening ån man vanligen tager den, en beredande skola för lifvet. Men hår år det af högsta vigt, att detta första vanliga förhållande riktigt ordnas, så att skolan icke sjelf blir orsaken till, att barnet kommer i ett bakvåndt sörhällande till den. Barnasinnet år blödigt och böjligt; det intryck som det erhåller af hela förhållandet i skolan, mottager det djupt och förvarar det långe. Ett litet fel kan hår medföra de sorgligaste förrillelser, en missvisning af skolans kompass kan helt och hållet fåra det utur den råtta kursen i lifvet. Det år en allmån erfarenhet, huru stor skada t. ex. en tyrannisk lårare