Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1851, sida 1

———7 —————— lydigt redskap för qanskarnes planer; man slår redskapet jemnte upphofsmannen, men man hatar endast den senare. Något nationalhat imot Norge har derföre aldrig i Sverige varit till, och den broderliga vålvilja och de innerliga vålkomsthelsningar, hvarmed de norska deputerade efter föreningens afslutande hårstådes af alla klasser imottogos, hafva icke en gång genom norrmånnens idkeliga skrik på stegrade rättigheter, under det de undandragit sig alla motsvarande. skyldigheter, kunnat förbytas i motsatta kånslor, ehuru de naturligtvis varit särdeles egnade att afkyla de varma sympathier, som från början lifvade oss, och derjemnte gifvit oss andra begrepp om våra bröders karakter, ån dem vi förut hyste. En svensk, som vet hvilka ofantliga uppoffringar det kostat hans fåder nesland att aftvinga Danmark denna besittning, skall aldrig kunna skilja Sveriges intresse från Norges; han skall i utlandet alltid betrakta båda dessa lånder såsom en odelad och odelbar statskropp.