Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1851, sida 1

stållde sig bakom hennes stol och lade en qvist med blommor på hennes panna. Ännu halft drömmande öppnade flickan långsamt ögonen; men knappt hade hon mårkt hvem som våckt henne, förån hon hoppade upp i hans famn, slingrade sina armar om hans hals, och under innerliga kyssar följde den ena frågan på den andra. Adelsmannen gjorde sig sakta lås ur sin dotters armar och sade skåmtande: — I dag lånar det vål ej mödan att fråga dig, Lenora. hvilka sköna ställen du upptåckt i Vondels Lucifer; utan tvifvel har du icke haft tid att anställa några jemnförelser mellan vårt modersmåls måsterstycke och Miltons förlorade paradis? — Ack, min goda far, stammade Lenora, någonting besynnerligt föregår i min själ. Jag vet icke hvad som kommit åt mig; jag kan icke en gång låsa uppmårksamt. , — Nå, nå, Lenora, bedröfva dig icke deröfver. Sätt dig; jag har någonting vigtigt att meddela dig. Vet du hvarför jag i dag reste till staden? — I morgon få vi fråmmande till middagen. Nu fick flickan stora ågon, ty denna nyhet förvånade henne på det högsta. — Ja, min snålla flicka, jag har bjudit hr Denecker; — du kånner vål den rika köp