Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1851, sida 1

Eders K. M:t nådigst behagat mig anförtro, har jag ansett min pligt sordra, att härmed i underdänighet fästa E. K. M:s nådiga uppmärksamhet på åtskilliga omstånalgneter, nvilka, efter min öfvertygelse, synas böra komma i öfvervågande jnnan den ifrågavarande jernbanans sträckning definitivt bestämmes. Vid hvarje företag, som åsyftar större utstråckning i framtiden, år det af nåden, att ett fullståndigt system på förhand uppgåres, på det att alla åtgårder, som vidtagas, må blifva dermed fullt öfverensstämmande och leda till det föresatta målet. Då ofvanomförmålte anlåggning naturligtvis endast utgör början till en vidsträcktare jernvågskommunikation inom landet, år det således af högsta vigt, att planen för dess framtida ordnande nu genast uppgåres och den skeende anläggningen derefter lämpas. Ett dylikt förfarande år ock i förevarande fall så mycket mer angelåget, som, i håndelse detta företag, hvarpå så betydliga uppoffringar å det allmånna göras, icke lemna en derimot svarande fördel, utan varder, i ett eller annat afssende, förseladt, sådant, utom det missnöje, som deraf föranledes, otvisvelaktigt kommer att asskräcka ifrån vidare sullföljd, då derimot, om det lyckas, ett motsatt förhållande sannolikt inträssar. Jernvägsanlåggningars Öde uti Sverge, under den nårmaste framtiden, synes derföre helt och hållet bero på det sätt, hvarpå det förutnåmnda första större företaget ufföres. Enligt hvad som uppgilvits, skulle planen vara, att genom jernväg sammanbinda Stockholm och Götheborg, hvilken linea ock synes vara den, som söreträdesvis bör ifrågakomma. Under sådan förutsättning har det visserligen giltiga skål för sig att, i afbidan på denna plans fullståndiga utförande, anlägga den för sta delen af banan på ett sådant sått, hvarigenom vinnes förening mellan Hjelmaren eller Målaren och Wenern, helst sålunda jemnvål beredes en betydlig låttnad vid transporterandet af vissa bergslagers effekter. Men derimot tror jag valet af Hult, såsom banans åndpunkt vid Wenern, vara i många hånseenden mindre låmpligt och ingalunda erbjudande de fördelar, som vid utförandet af nåmnde plan synas böra asses och åfven kunna vinnas. Då fråga år om en anlåggning af sådan vigt och omfång, som den nu föreslagna, och utförandet i sjelfva verket helt och hållet sker på statens bekostnad, synes redan den omståndigheten, att åndpunkten eller hufvudstationen vid Wenern utgöres af en enskilt persons egendom, med skål föranleda anmärkning, enär derigenom uppstår den naturliga följd, att all rörelse derstådes skulle komma att monopoliseras af egaren eller bolaget; om detta i sådant afseende med honom tråffar aftal, och att den fria konkurrens, som på ett dylikt stålle bör ega rum, derest ett allmännare gagn skall vinnas, deraf alldeles förhindras. Allt hvad derstådes erfordras för j rörelsens bedrifvande, såsom byggnader för I personers herbergerande och varors upplågI gande m. m., måste dessutom med betydliga