Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1851, sida 1

Den sattiga adelsmannen. Af Hendrik Conscience. (Örversättning från Holländskan.) II. (Forts. fr. n:o 249.) Det oaktadt år allt sorgligt ståmdt i Grinselhof. En ddstystnad herrskar der inne, ingen fågel sjunger deromkring, ingen vindflågt höres, intet blad rör Sig. Endast ljuset tycks lefva; men den ljudlösa orörligheten påminner om de gamla sagorna om förtrollade slott. Den dolda betraktarens öga skulle knappt vågat intrånga i den tåta skogen, af fruktan att, i skötet af denna dystra tystnad stöta på något förfårligt. Plötsligt rasslar det i löfven. En hastigt förbiilande varelse, sätter de nedersta grenarna i rörelse. och fåglarna flyga hit och dit, qvittrande till hvarandra att de undkommit en hotande fara. Kan det vara möjligt, att ett menskligt våsen blott med sin åsyn kan med lif och rörelse uppfylla det, som tycktes vara prisgitvet åt den stumma döden? Ja, der öppnar sig den dystra löfmassan! Från hasselbuskarna framtråder en ung aldeles hvitklådd flicka, som, med ett silkesnåt i handen, förföljer en fjåril. Hon hoppar och springer så låttfotad som ett ungt rådjur; med sin framåtböjda kropp, sina utstråckta spåda armar och fotspetsar, hvilka knappt vidröra marken, tycks hon hafva vingar liksom fåglarna, hvilka svinga sig i luften, flyende för bennes raska språng. Det upplåsta håret faller i tåta lockar ned