Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1851, sida 1

—)—0 SS blef på ögonblicket tilllredsställa. Hon och en yngre syster, som numera var dåd, voro döttrar till en sadelmakaremåstare i Götheborg med namn Ahlgren, hvilken derstådes asled år 1825, till mycken glådje för sina yrkesbröder, emedan han drifvit den största sadelmakarerörelsen i Götheborg, men derimot till mycken sorg för sina tvånne efterlemnade döttrar, och denna så mycket större, som fadern, utom ett kårt minne, endast, och oaktadt sin stora rörelse i lisstiden, lemnat sina bågge döttrar ett kapital af 2.000 rdr bko, hvilket icke askastar någon serdeles rånta, isynnerhet om justitiekollegium eller fårmyndarekammaren skall förvalta de omyndiges medel. Det år mycket svårt får en tjuguårig ungdom med god helsa och åtföljande matlust att lefva af omkring 40 rdr bko om året; det år icke lått får en fattig flicka med någorlunda uppfostran att draga sig fram i Sverige, emedan hon har svårt för att taga pigtjenst, når hon har ett kapital af 1,000 rdr, har svårt för att bli guvernant, når hon icke år språkkunnig eller spelar klaver; ånnu svårare har hon för att bli någorlunda drågligt gift, når hon endast har 40 rdr i rånta, men allra svårast har hon får att lefva årbart och hvad man kallar anståndigt, når hon med ett så litet kapital i mynt förenar ett vackert utseende och en fördelaktig våxt. Mamsellerna Ahlgren voro ganska vackra, men de voro dertill ganska förständiga och beslutsamma. De hade händelsevis kommit öfver ett Reseintryck af en svensk turist och deruti funnit att unga fruntimmer i Frankrike, med stort kapital eller intet, med eller utan pedantism i lefnadssått för åfrigt, hafva det allra låttaste för att bli gifta, om ej just med svenskar, åtminstone med fransmän, hvilka icke heller äro att förakta. Mamsellerna Ahlgren hade funnit ganska rålt i den saken, ty når svenskan, den fattiga nemligen, nåstan med bjertat i halsgropen och blickarna mot jorden såger: -Om jag en gång blir gilt, så säger derimot fransyskan med hjertat kanske hvarken i halsgropen eller på något annat stålle samt med trotsiga blickar: Nar jag en gång gifter mig.Och detta gäller förnåmligast den fransyska, som år fattig, ty den som år rik, blir visserligen gift, men det år mamma eller pappa som gifter bort henne, antingen hon vill eller icke. Visserligen vill hon det alltid, men icke med Z., som föräldrarna tycka om, utan med A., som hon älskar. Mamsellerna Ahlgren kunde icke annat ån vårdera ett land, der qvinnans rått så till alla delar vårdas, och beslöto derföre att resa till Paris. Först ställde de så till att de blefvo myndiga förklarade och sedan köpte de sig en srensysk diktionär, hvilken de tråget studerade. Derefter begåfvo de sig af med sina vexlar och sin diktionår, hvaruti de under resan oupphörligen förhörde hvarandra, och de talte rått bra fransyska sinsimellan. -Så kommo de slutligen till Paris, som i deras Ögon var ett utomordentligt angenåmt samhålle, ty dels funno de en stad, hvilken