Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1851, sida 1

— ———— — få min Thea och skonarn, som Lers Jeles ligger och plaskar med. Herre Gud! talar kusin Peters om giftermål, det bå. säkerligen hvarken Christian eller Thea tänkt på.s Det skulle jag ödmjukast tro — såna valpar! men derför år det inte ur vågen att gammalt folk tånker för dem, och som sagdt — — —, och Peters utvecklade nu sin älsklingsplan rörande svågerskap, skonarens styrelse, husets reparering etc. etc. etc. — —. Under det att detta passerade på höjden, hade Thea brådtom med att duka i vårdshussalen. Glasdörrarna stodo på vid gafvel och friska blomsterdoftande vindar lekte med den tåcka tårnans lockar. Salens våggar prålade med små och stora kopparstick i bjerta fårgor; fönstren voro fulla med yfviga lackvioler och slokande balsaminer, och midt på golfvet stod bordet med sin skinande hvita duk och Theas anråttning våntade på sållskapet. Flera gånger hade Thea stuckit hufvudet genom dörren för att sa åt om man icke snart skulle infinna sig; hon stod just med den ofvannåmnda punschbuteljen i ena och korkskrufven i andra handen, då en röst i sidorummet frågade: År det hår 24 I samma Ögonblick slög dörren upp. Och ner föll buteljen — först stötte den mot bordskanten så att kopparna dansade, och sedan mot golfvet, der en lång ström, som utgick från en stor, grann stjerna och slutligen försvann under slasksoderalet, bevisade att snickaren icke med omsorg begagnat sitt vattenpass. Christian! Thea, Thea! hur mår min tös, — söta Thea! och den intrådande Christian omfamnade den rodnande flickan och gaf henne en årlig kyss. Men efter denna kärliga vålkomst intrådde en för