Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1851, sida 1

OM VI EB 1118Cn 411110115 ( sUTIUCA anNNONser ns till den 3 December och afsade magistraten genom borgmästaren derpå, att sundhetsnåmnden och röstegande innevånare den sistnämnde dag skulle sammantråda och gemensamt beståmma om spårrningens upphörande. Å fabrikör Hulthåns anmårkning, att uppskofvet endast skedde för att ån ytterligare den 3 December uppskjuta med spårrningens upphörande, svarade borgmåstaren, att den dagen blefve det slut dermed. Sedan derpå de fleste bortgått, föredrog borgmåstaren frågan om håradshöfding Stenbergs invåljande i sundhetsnåmnden och att han skulle vara ordförande deri den 3:dje, derpå de få nårvarande icke svarade ett enda ord. Den 3 December voro flertalet af innevånarne å rådhussalen församlade åfvensom sundhetsnåmndens ledamöter, då häradshöfding Stenberg intog ordförande platsen och, sedan han tillkännagifvit åndamålet med sammankomsten och svarat på af flere framstålld fråga om icke närvarande egde deltaga i öfverlåggningen, att de hade rått yttra sig, men sundhetsnämnden skulle besluta, tillfrågade han de nårvarande om de ville, att spårrningen skulle upphöra, hvarpå alla svarade ja. Då häradshöfdingen åfven hörde, att utaf sundhetsnåmndens ledamöter, jag, karduansmakare Bruno och rådmannen Lindqvist förklarade, att det skulle vara slut med spärrningen, tillsade håradshöfdingen sundhetsnåmndens ledamöter att med honom ingå i ett serskildt rum. bå vi dit inkommit, ville alla, med undantag af häradshöfding Stenberg och apothekaren Leijel att spärrningen straxt skulle upphöra. Häradshöfdingen, understödd af Leijel, försökte då uti nåra en och en half timme öfvertala oss öfrige att förena oss med dem, att spårrningen skulle tills vidare fortgå; men då detta icke lyckades honom och rådmannen Grönvall med serdeles ifver förfåktat vår åsigt och uttalade vilja om spårrningens upphåfvande, föreslog rådmannen Grönvall, på det, då håradshåfdingen Stenberg och Leijel icke ville gifva vika, något resultat efter så lång tids öfverläggning måtte vinnas, att de nårvarande skulle tillfrågas om de ville förbinda sig att ej före nåsta söndag afresa till Götheborg, då, om de derpå ingingo, spärrningen genast skulle upphöra; då sundhetsnåmnden derpå utgått i rådstugusalen och på denna fråga svarats enhålligt nej, bortgingo alla. Dagen derpå eller den 4:de blef jag om aftonen kallad genom stadstjenaren Beckman att infinna mig hos rådman Grönvall, får att underskrifva en förklaring, men som jag hade ett angelåget arbete för mig, brydde jag mig ej derom. Dock efter flera budskickningar låt jag dertill förmå mig. Ditkommen, var sundhetsnåmnden der samlad och en skrift sörelades mig till undertecknande. I början tvekade jag, men då Bruno sade mig, att han underskrifvit, drog jag icke långre i tvifvel, utan underskref mitt namn. Det kan visserligen låggas mig till last att jag hvarken sjelf genomlåste skriften eller låt densamma för mig upplåsas; men jag kunde — —t—— — —