Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1851, sida 1

— — — Sema Utsigt från min Värds trädgård. (Forts. fr. n:o 242.) Styfva granne, styfva nog, menade min vård. 4Ja, det år just olyckan, S—! styfva som ett fruset ankartåg! Nej, det var andra tider, då jag första gången svingade mutter på ÅAnna Dorotheas däckk. Det var just vid er åldsta dotters konfirmation ; ungdomen fick sig en svång och de gamla kunde heller icke bålla sig. Då kunde mutter ånnu bruka sina ben; men sådana konster hon sedan hittade på! — er dotter hade fyllt sina sjutton år och ett år derefter kom lille Christian fram. — ÅJag tror mor S— år tosig,; sade min gumma. — ÅIcke så tosig, min Anna Dorothea, sade jag; gack du och gör sämmalcucs. Mår sitter du ensamen hela länga sommarn då jag är till sjös, och har ingen att roa dig med utom Perla och katten. — Guds vågar äro outransakliga, suckade gumman min och tårarna kommo henne i Ögonen — ty våra barn ha aldrig haft någon annan vagga ån en liten svartmålad kista med stjerner på. Men mutters exempel följde hon dock och tre år derefter lopp min Thea af stapeln. Hade jag vetat hvad det skulle kosta så hade jag ej trugat Anna Dorothea att följa ert exempel, madam 8 —. Den gamle klippte hästigt med ögonlocken, som hade han fått en mygga eller en tår i Ögat. Hm, hm, sade S— och höjde på axlarne. Stackars qvinna, utbrast min vårdinna, hur ångslig hon var för barnet! aldrig en smula brydde hon sig om sig sjels.