Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1851, sida 1

maste framtidens osåkerhet, dels för den materiella omöjligheten att under denna period finna orbotare. De håftiga angreppen emot de kandidater som uppstållas af de olika partierna, den ömsesidiga upphetsningen i klubbarne och valförsamlingarne, landtsolkets sammanströmmande i ståderna. hvarest de måste förtåra de sista veckornas besparingar — allt detta skulle redan vara en tillräcklig orsak att befara det vårsta för denna tid. Men det år blott den ringaste grunden. Under denna tid upphör auktoriteternas legitima verksamhet. Oberåknadt det faktiska fullståndiga interregnum, hvilket begynner den 10 Maj och varar 18 dagar, år åfven de aftrådande makternas myndighet, så vål presidentens, som nationalförsamlingens, troligen redan förut så ringa, deras inslytande på enskilta lokalauktoriteterna så obetydligt, att detta interregnum kan anses börja 4 veckor töre den 10 Maj. Hittills har valfebern blott derigenom dämpats något, att åtminstone provisoriskt en allmånt erkånd auktoritet under densamma med kraftig hand förde statens tömmar; Cavaignac i December 1848, Changarnier i Maj 1849. Och dock var då svårigheten icke blott derför ringare, emedan endast ett val förestod, utan i synnerhet derför, emedan intet tvifvel var rådande betråf sande valsättet. I begge punkterna ser det nu mycket kinkigare ut. Såsom bekant år har nationalsörsamlingen d. 31 Maj förlidne år stiftat en lag, enligt hvilken valmånnens antal våsendtligen inskrånkes genom det vid valrättens utöfvande fåstade vilkoret att trenne år hafva varit bosatt i kommunen. Ehuru denna beståmmelse ej står i någon direkt strid med grundlagens bokstaf, har den dock af hela det republikanska partiet förklarats vara af null och intet vårde. Detta parti, som redan i sjelfva nationalförsamlingen utgör nåra en tredjedel, och som i alla de större ståderna bjuder öfver massan af proletårerna, icke blott för likståmmigheten i tånkesått, utan åfven genom en mycket strångt genomförd organisation, skall alltså nåsta år, då det icke mera hålles tillbaka genom någon laglig makt, i hvarje enskilt valdistrikt föranleda en storm öfver valsåttet, hvilken hos ett så hetsigt folk som fransmånnen ingalunda skall inskrånka sig till ett passift motstånd eller uteblifvande från valen. En annan omståndighet faller åfven tungt i vågskålen. Författningen förbjuder den nuvarande presidentens återvåljande för de nåsta 4 åren; men det finnes ett icke så litet harti, som, huru ömklig han ån visat sig, likvål vill behålla honom, och såväl hans föregåenden, som åfven hans senaste upptrådande beråttiga till den åsigten, att han icke skall sky något medel, för att tillfredsstålla sin årelystnad och sitt begår efter njutningar. Stållningen år alltså den, att icke allenast i principen 4 olika partier, 3 dynastiska och ett republikanskt, stå midt emot hvarandra, utan att åfven att hvartdera af dessa partier förfogar Öfver en slagfårdig hår, och hvad ånnu vigtigare år öfver ett antal det fullkomligt tillgifna generaler. Under sådana omståndig