constance. Skizz af La Straniera. Constance T. till Aurora R. Sjette brefvet. Corts. fr. N:o 236.) En dag bade Ernst gått bort på besök till en vån i grannskapet; jag gick till en stackars sjuk gumma, som bodde på ungefär en sjärdingsvägs afstånd från prestgården. På hemvågen satte jag mig att hvila på en stor sten, då hastigt löjtnant Robet, jagiklädd, står bredvid och helsar artigt. Han kastade sig ned på gråsmattan och började vånligt förebrå mig, att jag nu var en så sållsynt gåst på Stora Lånninge, så snart glömde gamla vänner för nya, och tillade, det gjorde både honom och hans systrar ondt att jag ej mer visade dem samma vånskap som fordom. Som jag denna dag var ovanligt vekt stämd, svarade jag ej På mitt vanliga något sarkastiska och gycklande sått, utan sökte försvara mig för hans törebråelser och lofvade snart komma till herregården. Uppmuntrad håraf, föll på knå, fattade min hand och började en ordentlig förklariog — då i samma Ögonblick Ernst kommer på vågen. Med sammanbitna tånder helsar Robert på honom, men blodet rusade upp till mina kinder, då jag sökte göra en tvungen helsning och mötte hans smårtsam frågande blick. Under fåfånga bemödanden att inleda ett samtal, vandrade vi alla tre på vågen till prostgården; ett stycke derifrån skilj