Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1851, sida 1

höjd sjunka i det förflutna; men det föreföll mig dock, som han gerna önskade sasthålla denna period, hvilket åfven, hvad utseendet angår, till en del lyckats honom. Hans sått att vara år högst artigt, ehuru i mitt tycke något cirkladt, och hans artighet imot dem, hvilkas ståndpunkt i samhållet ej nå hans, smakar nog mycket af nedlåtenhet. Han kan i sjelfva verket kallas en vacker karl, ehuru jag måste bekånna, att dessa strångt regelmåssiga drag och denna vaxbildslika råda och hvita hy ej falla mitt, kanske något nyckfulla och fantastiska tycke rått i smaken. Det synes på honom att han år medveten om dessa fördelar, ty ett uttryck af sårdeles sjelfbelåtenhet rubbar aldrig jemnheten i hans drag, och hans klådsel år utsökt och studerad. Härmed tror jag mig hafva sagt nog om honom, ty jag skulle mycket bedraga mig i mitt omdöme, om der finnes stort annat ån skal. Friherrinnans utseende år på långt når ej så fördelaktigt som hennes mans, och jag tror knappt att hon, äfven i sina bästa dagar, kunnat kallas vacker, åtminstone upptåcker man ej någon beau reste; men hennes små, grå Ögon, som lifligt och skarpt fixera hvarje föremål, utmärka dock, att hon anser det mödan vårdt, ge akt på något annat ån det egna jaget. Hon affekterar att vara populår, men åfven under detta sken af jemnlikhet och den affabla ton, hon så yPperligt förstår att antaga, röjes lått för ett skarpsynt öga en stor portion andryghet. Hon har mer klokhet. och förslagenhet ån sin man och hyllar, efter hvad jag tyckt mig finna, den jesuitiska satsen: åndamålet helgar medlen, samt förstå väl att genomdrifva sin vilja. om jag ej bedrager mig allt för mycket, så svåfvar redan denna fråga på dina läppar: hur i all verlden kan du bedöma dessa menniskors karakterer efter nå