ett bevis på hr G:s skicklighet i tyska och sv. språken, vill insändaren verbotim anföra följande af hr G. till allmånheten utfårdade tillkånnagifvande, hvilket skedde icke långt efter det han för sin, enligt låkarebetyg, svåra sjukdom erhållit tjenstledighet: Bekanntmachung. Wårend dass ich bin srey von der Ausibung meines Dienstes sollte ich ein grosses vergnugen an der Beschästigung sinden, Unterricht der Deutschen und Französischen Sprache zu ertheilen. Aus dieser Veranlassung habe ich die Ehre meinen Dienst allen zu erbieten, die vollen auf Studien der lebenden Sprachen einige missige stunden verwenden, um in der Uebersetszung und Schreibubung dieser Sprachen Fortschritte zu machen. Weil den Herren Buchhaltern und denjenigen, die haben des Tages andere Beschåftigungen, kein zeit ist beqvämer als des Abends, auf Veranlassung dessen nehme ich mich die Freyheit, diese, velchen es gefållig ist, alle Werktage des Abends um sechs Uhr nach mir zu berufen, der Theilnehmung vegen dieser nutzlichen und angenåhmen Uebungen, später dennoch oder friher nach Gefallen dessen, die voraus haben sich anzumelden beliebt. Die Bedingungen dieser Theilnehmung sind billig, und verde es mich sreuen in dieser Sache ihnen entgegen zu gehen, die zu mir Vertrauen haben. Am Ende des November 1849. L. Gullbransson. Öfversättning. Tillkännagifvande. Under ledigheten frän min tjenstbefattning skulle jag finna ett stort nöje uti sysselsättningen med undervisnings meddelande i tyska och fransyska språken. Af denna anledning hafver jag åran att erbjuda min tjenst åt alla, som villa anvånda några lediga stunder till studerande af de lefvande språken, för att i dessa språks öfversättande och skrifvande göra framsteg. Emedan för hrr bokhållare och dem, som hafva om dagen andra sysselsåttningar, ingen tid år beqvåmare ån aftonstunden, tager jag mig friheten att, med anledning håraf, kalla alla, för hvilka det år behagligt, till mig, hvarje söckendag kl. 6 om aftonen, för att deltaga i dessa nyttiga och angenåma öfningar: senare likvål eller tidigare, efter deras behag, som förut behagat sig hos mig anmåla. Vilkoren för detta deltagande äro billiga, och skall det glådja mig att, i denna sak, gå deras vilja till måtes, som till mig hafva förtroende. Warberg i slutet af November 1849. L. Gullbransson. Nu frågas uppriktigt hr G:s försvarare, om en rektor kan förskassa sin så qvalificerade kollega aktning, förtroende och lydnad af den ungdom, hvars lårare han år. Man skall icke hafva det minsta begrepp om, huru dessa egenskaper skola vinnas, om man påstår det kunna ske genom annan person, utan eget tillgårande. Den gode vånnens bemödande att råttfårdiga G. år derföre, som det heter: Saxum Sisyphium volvere. Insändaren såger nu hr G:s vån och försvarare sarväl, och beder honom göra sig båttre kånd med sakförhållanderne, innan han ånyo drager ut till en våns försvar.