Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1851, sida 1

— r: WA EU—äALp4ä?p— ——— de sram att göra sin reverens, och löjtnant Sparsvenslycht utropade med en stor gest: att han var idel förvåning och förtjusning öfver ett så ytterst ovåntadt, angenämt möte, som genast föranlät honom att återtaga det omdöme, han nyss fållt: att hela sällskapet såg förb—t tråkigt ut! Håruti förstår du väl, att Pylad pligtskyldigast inståmde med sin vanliga låspande, sentimentala ton, och tillade sin undran öfver, hvad som förskaffat dem ett så ovårderligt nöje. Då jag nu omtalade min skiljsmessa från Stockholm, kånde deras förtvislan inga grånsor, och de bedyrade, att hådanefter skulle innocensen, danssoirgerna, m. m. sakna allt behag, då de förlorat sin mest lysande stjerna, och mera dylikt nonsens. Men jag manquerar det öfriga sällskapet, då jag så långe sysselsåtter mig med de rödkragade marionetterna. och skyndar derföre att godtgöra min försumlighet. Således hafva vi först och fråmst en medelälders brukspatron med fru och tvenne unga döttrar. Föråldrarne behagade mig sårdeles; de voro gens du bon ton, för detta Stockholmsbor, nu bosatta på ett dem tillhörigt bruk i Wermland, hvarifrån de gjordt en resa åt hufvudstaden: han, för att bevista riksdagen, frun, för att låta sina döttrar se sig omkring litet; flickorna voro åfven rått ålskvårda och hade, utan att vara vackra, något vånligt och intagande i sitt våsende. Dernäst en prest från en småstad med sin hålft, hvilka älven varit för att bese residenset: han, treslig, rolig, kanske något för mycket rättsram i sitt sått, blef snart bekant med passagerarne, och vi båda voro rått goda vänner; hon, ett hyggligt, bildadt fruntimmer, bidrog åfven att lifva den lilla kretsen. Ett par guvernanter, bleka, sentimentala, nerysvaga; den ena städse åtföljd af en fransysk roman, den andra med ett band af Böttigers dikter i handen, som hon låste, i det hon stundom riktade en trånande blick