AS aa ) 121 141 MV ÖD71d4 41 dringar och tillägg i K. M:s nådiga stadga om skiftesverket i riket den 4 Maj 1827 och kongl. kungörelsen den 9 Juni 1832, hafve vi, med anmälan om detta beslut, uti underdånig skrifvelse den 29 sistl. Juli hos K. M:t anhållit, att författning måtte utfärdas på sått denna underdäniga skrifvelse innehåller. 35. Vi hafve, för vår del, beslutat följande författning: Derest, för anläggning af allmänt nyttig inräuning, jord eller lågenhet måste anvåndas, utan att likvål jorden eller lågenheten genom inråttningen göres för egaren oanvåndbar, må anlåggningen af honom ej förbindras, der konungen, i den ordning kongl. kungörelsen den 27 November 1845 stadgar, så förordnar; njute dock egaren, för det intrång inrättningen medför, full ersåttning och hälsten derutöfver, hvilken ersättning, i händelse frivillig öfverenskommelse derom ej tråffas kan, skall beståmmas på sått i kongl. förordningen den 20 i nyssnåmnda månad och år föreskrifves; och hafve vi detta beslut under den 9 Augusti innevarande år hos K. M:t i underdånighet anmält. i 8 36. Med bifall till K. M:s derom till oss aflåtna nådiga proposition hafve vi beslutat, att hvad i 20 kap. 6 S byggningabalken, jemförd med kongl. förordningen den 3 September 1755, stadgas derom att dammlucka skall öppnas den 10 Maj, der vatten kan krå e eller ång skada, må, betråffande Norrbottens, Westerbottens och Jemtlands lån, så åndras, att tiden för dammluckas öppnande i omförmälda fall utsträckes till den 1 Juni; hvilket beslut vi under den 21 sistl. Juni hos K. M. i underdånighet anmålt. 37. Under den 30 Augusti innevarande år hafve vi hos K. M:t i underdånighet anhållit om utfårdande af en förordning, hvarigenom stadgas, att, efter tre år från dess kungörande, 4, 5 och 6 Ss i 24 kap. byggningabalken, angående brandstod, samt de på stadgandena i samma Sö grundade författningar, upphöra att vara gällande. 38. Vi hafve, för vår del, beslutat utfårdande af eu författning af följande innehåll: Hafva flere förbundit sig att en för alla eller alla för en betala gåld, och skall förfallotid efter uppsågning beråknas; vare uppsågning, som hos endera sker, ej mot de andra gållande. Har löftesman åtagit sig andras gåld som sin egen, må, der förfallotiden efter uppsågning jemvål beråknas skall, uppsågning, som hos endera sker, ej eller mot den andra gålla. Lag samma vare ock der flere en för alla och alla för en ingått sådan borgen nyss sagd år för gåld, som efter uppsågning betalas bör; och hafve vi detta beslut, i underdånig skrifvelse den 28 Augusti innevarande år, hos K. M:t anmält. 8. 39. Med bifall till hvad K. M:t, uti nådig proposition af den 22 April detta år, oss föreslagit, hafve vi antagit den nya vexellag, som i högstberörde nådiga proposition innefattas; hvilket vi i underdånig skrifvelse den 13 Augusti innevarande år, hos K. M:t anmält. S 40. Då vi ansett, att, i likhet med hvad genom I S 9 kop. utsökningsbalken, 2 S 2 kap. samma balk, sådan den lyder i kongl. förordningen den 29 November 1823, samt kongl. förordningen den 18 nåstpåföljde December, redan blitvit stadgadt i afseende på verkstållighet af konungens befallningshafvandes utslag i skuldfordringsmål, der saken ej går öfver 300 daler eller der gåldenåren hos konungens befallningshasvande uteblifvit eller utan allt jäf eller invändning skulden erkånt, utmåtning å konungens befallningshafvandes utslag åfven i öfrige mål må, utan hinder af derimot anförda besvär, genast följa, med rättighet för den sökande att det utmätta godset, imot full borgen lyfta, hafve vi, för vår del, beslutat utfårdande af författning hårom, samt detta beslut, under den 3 Maj innevarande år, hos K. M:t i underdånighet anmält. S 41. Vi hafve, under den 5 Juli innevarande år, hos K. M:t i underdånighet anhållit, det tåcktes K. M:t låta undersöka, huruvida det med cellfångelset, såsom ransakningshåkte, åsyftade åndamål icke skulle säkrare och sullståndigare vinnas samt mindre kostnader för statsverket uppkomma dymedelst, att riket indelas i större distrikter, hvartdera omfattande ett helt lån eller flera domsagor och försedt med ett för distriktet gemensamt cellfångelse, vid hvilket af dertill serskildt förordnad domstol eller domstolen i den stad, der fångelset kunde vara belågit, ransakas och dömas, borde angående gröfre brott, begångna inom distriktet, eller sådana, för hvilka de anklagade blifvit i häkte inmanade, ån derigenom att fördelningen sker i en mångd mindre distrikter med stadsoch håradsfångelser i alla landsorter, för ransakningsfångars förvarande, och handläggningen af omförmålde brottmål fortfarande bestrides af nuvarande allmånna underdomstolar; åfvensom att K. M:t derefter ville till rikets näst sammanträdande stånder eslåta nådig proposition i åmnet. Forts.)