blisvit till en del svedd, men der elden ej hunnit rigtigt låga upp; lådorna voro syllda med gamla tidningar samt annat papper och trasor; uti ett i samma rum stående större klädskåp, hvari hängde åtskilliga klädespersedlar, var på botten ett helt litet bål uppstapladt, men mordbrännaren syntes der ej hafva hunnit antända. Uti en i ett annat rum stående chiffonier bar eld likaledes varit anlagd och fanns äfven hår i lådorna endast skråp utan allt värde. Osvanpå chiffoniern låg, bredvid en bibel, ett stycke svafvel, och på den nyssnämnde byrån fanns ett med krut fyldt horn. Trådgårdsmåstaren Östman, som sjelf bebott den våning i hvilken elden blifvit anlagd, år håktad såsom skåligen misstånkt att hafva föröfvadt detta mörka dåd. Vid den 26 September under hela förmiddagen fortgånget polisförhör har dock Östman enståndigt nekat vill all brottslighet semt all vetskap huru brandanlåsgningarne tillkommit. I öfrigt har upplysts, att Östman haft såväl huset, som isynnerhet lösörena mycket bhögt assurerade, de senare till 5000 rdr bko. Så t. ex. var elas och porslin försåkradt till 500 rdr bko, oaktadt Östman ej lärer egt mer ån några dussin talrickar, ett par soppskålar och några få glas. Lyckligtvis spilldes genom missdådet intet menniskolif, ehuru stor fara derför förefanns, då en familj bodde i husets öfre våning med flera små barn, dem man måste rådda genom fönstret. (B.)