Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1851, sida 1

utan mycket annat, t. e. det lumpna bidroget till hosstatens underhåll, befrielsen från deltagande i omkostnaderna för China-expeditionen, m. m., som på långt når icke år allt, utan blott hvad vi redan hunnit beröra. Vi skola, nåmnligen, oaktadt Bores vresiga och sura miner, allt framgent sortfara -att visa våra landsmån, hvad vi i förhållandet till Norge hafva att vånta och hvad vi hafva att göra.Den borealiska artikeln syntes, tvifvelsutan, Aftonbladet för lång för att i sin helhet reproduceras; men att Aftonbladet skulle tillegna sig åtminstone den aptitligaste delen af anråttningen, var att förutse. Dagen efter stod alltså en liten godbit att låsa i Aftonbladet, tagen ur de borealiska utgjutelserna, hvilka, naturligtvis, af Aftonbladet i allo gillades. Men Aftonbladet hade redan förut ett par gånger på egen hand gjort ett liknande utfall mot Handelstidningen. Det år verkligen för den öfriga svenska pressen nedslående, att åfven de större stockholmstidningarna, hvilka i allt gerna vilie helsas för de första och förnåmligaste, dag från dag synas sjunka allt djupare ner i smuts och råhet: personliga tillmålen, öknamn, låsa beskyllningar och oqvåden, inqvisitioner efter den förmenta författaren till den eller den artikeln för att kunna kasta sig dfver och sönderslita hans person — se der, de nödvändiga beståndsdelarna i den moderna polemiken. Låsaren skall, måhånda, anse oss hårvidlag hafva sagt för mycket. Ingalunda. På Bores polemiseringssått hafva vi, såsom nyss år antydt, rönt de nöjaktigaste prof. Det år ej nog med att Bore kallat oss inbilska, egenkåra, sanslösa, blindt rasande; han har åfven med ett penndrag frånkånt oss -åfven det allra ringaste grand — han vill icke såga af talang, men af allmänna insigter och den simplaste routine! Och når icke ens detta ansetts tillråckligt, så framhåller han mot oss Sandwalls namn (precist på samma sått som Folkets Röst begagnar Almqvists namn såsom ettanfallsvapen mot A. B.!), och slutligen finner han på att kalla vår artikelförsattare för Jacob v. Thyboe! — Se, det år bevisning som duger, och som tar till bens. Aftonbladet har vål icke alldeles på samma sått som Bore bemött oss; men det har genom uttalandet af sitt höga bifall sökt gifva sanktion åt Bores förfarande såsom i håg grad passande och tillståndigt. Aftonbladet, som ysör tillfållet icke velat ingå i tvisteämnenas detaljer, m. a. o. icke velat hålla sig vid saken, har åtnöjt sig med att ifrågasåtta våra motiver, att helt ogeneradt kalla våra artiklar för deklamationer-, samt att påstå det våra undersökningar om de för Sverige vanhedrande och sördersliga missförhållandena i fråga om unionen äro blott och bart ett skrik-.— Så argumenterar Aftonbladet! Vi anse oss icke behöfva försvara oss mot en sådan polemik. En enda sak i Aftonbladets artikel vilja vi likvål bemöta, på det att icke enfalldigt folk deraf må förvillas. Åstonbl. säger, nåmnligen, att våra artiklar om unions