Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1851, sida 1

Fusheter— så Svarar r WNorgenbladet: du år så långt efter din tid, och har en så elåndig statsförfattning! råtta först detta, din stackare, så få vi se; men under tiden år det din skyldighet att uppoffra dig för mina fördelar.Når vi såga: skyldigheterna måste motsvara rättigheternal— så genmäler Mgbladet: Narge erkänner inga skyldigheter mot Sverige. förrån svenska representationsreformen försiggått(och det skall väl dröja ånnu en rund tid — hoppas förmodligen Morgenbladet). Aftonbladet ropar bravo åt denna 5tänkvärdafint. Eller har icke kanske Mgbladet i de der -tänkvårda-ordalagen implicite förklarat, till svar på våra uppmaningar om likhet i skyldigheter såvål som i råttigheter, att norrmånnen alldeles icke vilja veta af sådan likhet förr ån Sverige fått en ombildad representation? Eller stå icke Morgonbladets ord i ett sådant sammanhang, att de måste tydas så? Vi fråga det fosterlåndskt sinnade Aftonbladet. Vi hafva likvål aldrig bedt att norrmånnen skulle siklåda sig vår representationsfårfattning, men vål att de skulle dela lika skyldigheter, lika börI der, lika utgifter, såvida de nåmnligen vilja dela lika råttigheter, lika sjelfståndighet och lika fördelar. Är icke detta råttvist? Jo, vist; och Morgenbladets :tånkdvärainvändning hårimot år ingenting annat ån ett nytt bevis på ) dess envisa motvilja för en allvarlig diskussion utan undflykter eller krumbugter. Det skulle vara ett sorgligt tecken för fosterlandsvånnen, att Sveriges största tidning söker härvidlag undsätta Morgenbladet, om man ej visste att den långesedan upphört att vara svenska folkets opinionsledare. Bore såger sig förut hafva gjort anmårkningar öfver våra utfall-. Ja, — Bore har en gång hotat att han skulle bemöta dem; men han har visligen stannat vid hotelsen. Imellertid klingar det nu underligt, når han såger att han redan fullfört den. — Bore år dessutom så mån om att förkättra våra bemödanden att ståfja det norska ofoget, att han stundom blir riktigt löjlig. Han söker nämnligen vederlågga våra artiklar dermed, att äfven Sveriges mest ultra konservativa tidninge gjort samma yrkanden som vil Skall det då vara en partisak att stå på Sveriges båsta mot utlåndingars anspråk? Kan man ej vara af olika politiska åsigter om t. ex. representationsreformen, och åndå lika varmt ålska fostarlandet? — Men allting blir vapen i Bores hånder, så snart någon uppstår att försåkta den svenska nationaliteten: alla skål synas honom goda för att bekåmpa den, som våcker på nationalkånslan. Det andra och sista argumentet — ty Bores -argumenterinskrånka sig till tvåtalet — som skall platt fårderfva vårt försvar för Sveriges råttigheter, ligger i det förtråffliga påhittet, att detta försvar icke skulle förskrifva sig från oss sjelfva utan från en annan person. Skola vi le eller harmas? BoreJönköpingsbladets anmärkning, att man i våra artiklar förgåfves söker någon upplysande utredning af de båda låndernas inbördes förhållanden, sådana de åro och sådana de böra vara, år rått och slått en osanning, som man förmodligen ansett loflig och — — ——