Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1851, sida 1

tyg, hvilka under en viss — tidrymd beseglat farvattnen på andra sidan Cap Finisterre. Fartygens drägtighet har utgjort 45,000 låster för svenska och 30,000 får norska fartyg, och i följd deraf bör Norges bidrag beståmmas till 2 af hela den gemensamma utgiftssumman. Denna beråkninesgrund år enligt vär tanke icke riktig. och vi skola en annan dog framlågga skålen för denna åsigt. Men fastån den år så moderat tilltagen, att, såsom vi sedan skola visa, norrmånnen i allt fall skulle vinna derpå, — tror man att regeringen skall göra ens så mycket, som bifalla detta nårmande till en råttvis fördelning? — Vi hembåre dem vår lyckönskan, som få se den dagen! Vi hafva hittills tagit våra låsares uppmårksamhet i anspråk för fåderneslandets vigtigaste intressen, och de som följt oss i dessa artiklar samt tillika draga sig till minnes den medgörlighet och undfallenhet å svenska sidan imot den afvoghet och illa dolda hatfullhet å norska sidan, som hittills varit de rådande i de ömsesidiga tidningarna, vet båst, om vi icke baft skål att en gång höja sanningens röst imot det gåckeri, som så långe fått bedrifvas med våra känslor och våra rättigheter. Skola vi då behåfva upptaga Morgenbladets tillgjorda pjoller i den skandinaviska stylen till besvarande? — Vi tro det icke. Ty, huru skulle någon svensk kunna vara nog svag, att han låte sig dåras af sirensånger i frågor, som gålla hans fosterland och hans nationalitet? Men för att visa, hvilken årlighet, som gömmer sig under de granna fraserna, når norrmånnen taga dessa till hjelp, böra vi hår icke lemna oanmårkt, att samma Morgenblad, som nu parlerar om det ruhyggeligeintryck det våcker, att, medan vi ännu hafva de glada dagar i friskt minne, då nordens nationella enhet och den inbördes kärlek, som råder och bör råda imellan de tre nordiska folken, var den stora gemensamma lösen,från broderlånderne höra yttranden, som stå i den skarpaste motsats dertill, — detta samma Morgenblad framståller några dagar derefter, i en artikel om ministerkrisen i Danmark, den broderliga och kärleksfulla tanke, att det vore båst för det åfriga Skandinavien att vara ifrån all gemenskap med Danmark, och söker inskårpa nödvändigheten af att läta denna länk af den skandinaviska stammen allena och utan aflåsning fortsåtta sin blodiga kamp med Tyskland, till hvilket land Danmark borde sluta sig! Är det icke nu bra rörande att, efter detta, omlåsa de der förestående frasernel och hafva de icke rått, våra erkeskandinaver, uti att falla i en himmelsk förtjusning, når de från brödrarikena låsa sådana varma expektorationer? Det skulle vara en lucka i Morgenbladets karakteristik, om vi icke åfven omtalade, att det i en polemik rörande de förenade rikenas vigtigaste intressen, söker med skällsord nedtysta den som framdragit några fakta i åmnet!