Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1851, sida 1

stanna på slottet, emedan hon ansåg det som en särdeles lycka för henne. Men plötsligen kom ett bref från Claras moder till Rordumslot, som väckte stor uppmärksamhet. Fredrik hade återkommit, och en anonym af honom ingisven pjes hade blifvit antagen till uppförande på kongl. theatern; dagen då den skulle uppföras var redan bestämd. Clara dolde icke sin låängtan att återse sin broder, och sin lisliga önskan att se hans komposition. Grefvinnan hade ingenting derimot, hon hade fått underråttelse derom att Harald var sjuk, ett ovåntadt sammantråffande med honom var således ej att frukta. Claras langtan borde tillfredsställas, ty derefter skulle hon såkert med dubbelt tacksamt bjerta återvånda till Rordumslot. Och i sanning, grefvinnan hade redan blifvit van vid hennes sällskap; hennes blygsamma och anspråkslösa våsen hade åfven för grefvinnans förderfvade hjerta något ulldragande, ja tillöekmed förådlande. Man skulle nästan kunnat såga, att hade hon förut icke unnat Harald Clara endast af svartsjuka och hat, så var det nu af afund; han skulle icke få henne, emedan hon sjelf ville behålla henne, sjelf tyckte om hennes sällskap. På grund af denna egendomliga känsla understödde hon icke eller prestens Önskan, hvarför hon på fyra veckor icke kommit ett steg nårmare sitt mål. Imellertid var grefvinnan illa underråttad i afseende på Haralds sjukdom. Han var åter frisk och bevistade en stor hofbal, som konungen gaf efter sm återkomst från hertigdömena. Denna hofbal egde rum syra dagar före uppförandet af Fredriks lustspel. Harald blef presenterad för konungen af sin fader. Under sin sjukdom hade han skrifvit en uppsats öfver en af dagens politiska frågor, och derigenom ådragit sig konungens synnerliga uppmärksamhet. H. Maj:t