bladet till unptäckten deraf. Visserligen har det icke dödat oss fullkomligt ånnu, men dessa små artiklar må Morgenbladet allenast betrakta såsom svaga yttringar af ett lif, som utan tvifvel skall helt och hållet utslockna, den dag det försårliga namnet ljuder ännu en gång för våra öron! Allvarsamt taladt, kunna vi sörsåkra att åfven personliga anfall imot bladets egen redaktion icke skola förmå oss att nedlågga pennan, så långe icke ens de grössta materiella missförhållanden imellan Sverige och Norge åro råttade; och vi kunna hugna Morgenbladet med den underråttelsen att vi icke numera åro de enda, som följa dessa åmnen med en större uppmårksamhet, ån det för de missförstådda norska intressena vore önskligt. Det goda Jönköpingsbladet formaliserar sig högligen öfver de fyra långa (2) artiklarna om -Gunstbevisningarne mot Norge-, hvilka med senaste post kommo nåmnde blad tillhanda. Hvad som först och fråmst förargar Jönköpingsbladet år tonen-, hvilken i dess tycke år så skarpoch vbitter, att den svårligen skulle stå t.llsammans med den -hofsamhet i framställningssåttet-, som vi utlofvat. — Hvad år nu denna hofsamhet? Så vidt vi se, ingenting annat ån anvåndandet af ett framstållningssått som år passande och öfverensstämmande med det framstållda åmnets egen beskaffenhet — ett framstållningssätt. som höfves sitt ämne. Men hvad som år håfviskt eller hofsamt i den rått-sökandes mun, år icke så i den nåd-sökandes: hvad som år rått och hofsamt i en framstållning, som tillråttavisar hånet och oförskåmdheten eller beifrar långe negligerade missförhållanden (och en sådan framställning innehålles just i -Gunstbevisningarne mot Norge,), år opassande och otjenligt i en artikel, som helt lugnt och liknöjdt talar om historiska tilldragelser, landtmannarön, tekniska nyheter o. s. v. En sådan olikhet i framstållningssått har funnits sedan Demosthenes dagar, och finnes ånnu. Men ve det land, der publiciteten råkat i hånderna på antingen så osjelfståndiga eller så inskrånkta eller så okunniga personer, att de icke -sörundra sig Öfver om en artikel blefve åtalad,som endast talat till råttvisandets och beifrandets öppna och manliga språk utan nägon slags insidiös eller lögnaktig eller skandalås insinuation! Ve det land, der pressen sjunkit så djupt, att den ej vågar oförstäldt såga: detta år orättvisa och obillighet; — detta år slathet och feg eftergifvenhet! Sjelfve Cicero, den fina konsularen, såger ju: -Objurgationes (och hår år objurgatio i fråga) nonnumquam incidunt necessarie, in quibus utendum est verborum gravitale acriore (eller hvad Jönköpingsbladet kallar: skarp ton); id agendum etiam, ut ea sacere videamar irati (på Jönköpingsbladets språk: berserkaraseri). För det andra förargas Jönköpingsbladet deraf, att de der med senaste posten anlända artiklarne icke skola i sak innehålla mer ån ett enda faktum. Vi hemstålla detta helt och hållet till den opartiske bedömarens afgörande. Dock kunna vi icke underlåta påstå, att de tadlade artiklarna innehålla mera i sak ån alla de artiklar tillsammantagna haft att bjuda på, hvilka stått att låsa i Jönköpingsbladet under hela loppet af detta år. Slutligen såger det förargade Jönköpingsbladet: -Någon upplysande utredning af de båda låndernes inbördes förhållanden, sådana de åro och sådana de böra vara, söker man ånnu förgåfves. Osannt. Icke blott i denna artikelseries, utan åfven i de föregående hafva vi sökt att reda de jemmerliga unionella förhållandena; dessutom hafva vi flerestådes utfåstat oss att framdeles återkomma till desa ma. På ett eget sått klår det, imellertid, Jönköpingsbladet, som sjelft (lika som andra tidningar) innehållit nåttopp ingenting i frågan, och som helt nyligen öppenbjertigt erkånt sin okunnighet hårvidlag, nu likvål med en pockande och vresig min begår att vi på ett enda stålle och med ett par ord skola -upplysande utreda saker, som fordra så stort utrymme och så mycken utförlighet!