Då H. T. i sina senare n:o intagit en dom, afkunnad af Alingsås stads Rådhusrått, i hvilken bland annat förekommer, att jag, för otidigt skrifsått mot håradshöfding Stenberg och sundhetsnåmnden i Alingsås, förklarats skyldig göra bemål.e hr Stenberg och sundhetsnåmnd afbön, utan att dock lemna allmänheten tillfålle bedömma huruvida det af mig be. Lä ? : gagnade skrissätt sörtjent en sådan dom, — hoppas jag att G. H. o. S. T. som städse gjort sig kånd som opartisk, ej vågrar att intaga den sörsvarsskrift jag till Alingsås stads R.R. inlemnadt, och sör hvilken jag ansett skyldig till ofvannåmnde ansvar; — den lyder så hår: Till Vallofl. Rådhus-Råtten i Alingsås! Då j g nu går alt genmåla de påståenden, som mot mig bhfvit vid V. R. R. ejorde i anledniog af förmente olaglighet-r härstådes, uppkomna till följd af späreningens upphörande, tvärtemot den sig så kallande Sundhetsnämndens stadgande, bör vål först tillses i hvad mån denna angifvelse åger befogenhet. Kongl. förordningen angående sundhetsnåmndens samman-ättning stadsar tyaliet att val till ledamöter bör försiggå å allmän rådstufsa i stad samt vidare att borgmåstare i staden år sjelfskrifven ordförande intill dess landshåfdinge-embetet annorlunda förordnar. Nu år obestridligt att su dhetsnamnden vid ifrågavarande tillfalle erkånde sin ordinarie ordförande och enligt mitt förmenande egde ej någon annan ån Kon. befallningsh. rättighet insåtta häradsbösdingen Stenberg till ifrågavarande befattning, synnerligen som hr Stenberg ej en gång ågde stadens förtroende att vara ledamot i nyssnamnde nämnd. Och om åfven, såsom af råttegången synes, magistraten grundar sitt åt hr Stenberg gifna förordnande att vara ordförande i sundhetsnämnden på det så kallade valet den 25 November å rådstugan, så får jag för min del bestrida ett sådant vals giltighet då ej allmån kallelse till stadens röstägande innevånare försiggått, så mycket mera, som de sympathier, hr Stenberg hår i staden eger, åro en såker garanti för att han aldrig blifvit lagligen invald, ej en gång till ledamot. Då sålunda sundhetsnämndens förhandlingar leddes af en obehörig och olagligen invald person, och åtminstone jag för min del både ansåg och anser hvarje dess tillgörande såsom i hög grad olagligt fanns för stadens röstägande innevånare intet annat ösrigt ån att sjelfva taga hand om sina angelågenheter, och då jag såsom ledamot i detta samhälle inställde mig på den fortsatta allmånna rådstugan den 3 December var jag dertill uppmanad af den innerliga öfvertygelsen, att ett sortsarande af stadens spärrning ej allenast skulle leda till hungersnöd och elände bland de mindre bemedlade klasserna, utan äfven gifva anledning till ordningens störande i vårt lilla samhälle. Att jag vid detta tillfålle underskref mitt namn på en handling som för tillfållet författades, sedan stadens äldste rådman vägrat intaga ordförandeplatsen och hvilken handling, enligt hvad af råttegången upplyst blifvit, innehöll, att vi gemensamt beslutat upphörandet af stadens afspårrning, kan så mycket mindre anses brottsligt som denna vår sammankomst var hedrad af äldste rådmannens närvaro och sålunda ej var magistraten obekant, samt att jag ingalunda hade aftrådt min obestridliga rått att deltaga i denna vigtiga sak. Att jag, enligt aktors påstående, erkånt mig varit i sållskap med de förmente våldsverkarne till Wenersborgstullen kan så mycket mindre låggas mig till last, som intet vittne mig veterligen sett att jag på minsta sått deltagit i bommens borttagande, och som jag vet hvarje vålkånd person åga råttighet att i sina medborgares sållskap besöka hvilken allmån landsvåg som helst; — och enligt hvad jag tror, gör stora landsvägen till Wenersborg ej håruti något undantag. Hvad slutligen angår den ansökan jag gemensamt med stadens ösrige aktade innevånare insände till länets höfding, så lår väl ingen med förstånd begåsvad menniska håruti kunna upptånka något brott, då det ej år förment hvilken svensk medborgare som helst, att in gå med petitioner stållda direkte till vår allernådigste konung, och hårpå åga vi ju dagligen exempel, — eller gåller för Alingsås någon särskild lag som förbjuder ett dylikt företag? Att allmånna åklagaren, som har sig anförtrodt det på en gång vackra och ansvarsfulla kall att vaka ösv.r lagarnes esterlesnad och sålunda minst af alla bör understödja ett jägtande i lagens namn efter sredliga medborgares frihet, med samma skall afstå från alla ansvarspåståenden hvad mig betråffar och jag sålunda af vållofl. rådhusråtten blifva frikånd från allt ansvar i målet, åger jag ingen anledning betvifla. Då jag imellertid blifvit anklagad för ett brott af så ohemul beskaffenhet som det ifrågavarande och ej dertill kunnat bindas, tror jag mig med stöd af 60 kap. 1 S. missgerningsbalken äga rått att yrka att den sannskyldige angifvaren måste stå samma straff, som jag i håndelse af bevisning, skolat lida; hvarförutan jag, som i juridiken okunnig, ödmjukligen får sramställa till vållofl. rådhusrättens visa pröfning, huruvida ej samma kapitels 4 , som jag för min del tycker vara serdeles passande, åfven bör tillåmpas, och hvilken stadgar att den som ljuger å annan lönliga och går det å åra hans, eller sprider sådant ryckte om honom ut af argt uppsåt straffes med spå eller ris, fångelse vid vatten och bråd eller landsfyckt. Jag vet åfven att jag enligt samma kapitel ågde rått yrka ärans förlust, men det år ej min sed att gå allmdinna aninianen i förväg. hvarfåre iag från nämn