om Öresundstullen. Följande tal af hr grossshandl. Sehvan i borgareständet den 28 sistl. juli har benåget blifvit oss meddeladt; och det år oss ett nöje att hårmed göra det tillgångligt för en större allmånhet. Försvunna åro de gamla fördomarne, den sordna fiendlligheten; pänskap och förtroende hafva inirädt i deras stålle.) Dessa för några dagar sedan, vid ett högtidligt tillfålle och till en frejdad samling af vetenskapsmån af alla tre Skandinaviens folk, uttalade vackra ord finna såkert ett tacksamt genljud i hvarje bröst, som lisligt klappar för Skandinavismen. Hvilken helande balsam innefatta de ej emot måjliga samvetsskruple hos dem, som den 10 Maj 1848 bidrogo tijj det frikostiga beslutet, då på den skandinaviska idens altare så lått offrade 2 millione, riksdaler. Det afundsvårdt lyckliga resultat som de åberopade höga helsningarne antyda, kan med allt skål tillskrifvas den föråndrade politik, som den dagen fann ett så beredvilligt understöd hos alla 4 riksstånden. Wisserligen uttalades åfven då på detta rum några varningsord, inskrånkta likvål till de patriotiska förbehåll, att de 2 millionerna icke annorlunda skulle anvåndas, ån till ett möjligen blifvande sjelf-försvar; men dylika åsigter tillbakavisades såsom dikterade af ett lumpet handelsintresse, och penningarne beviljades till bevis på förtroende, icke för de nya rådgifvarne, utan till Hans Maj:ts Egen Höga Personlighet. — En låra, splitter ny i ett konstitutionelt samhålle; men mången torde finnas, som önskar, det hos national-representationen evigt samma tankeoch handlingssått måktade göra sig gällande. Hittills har man ansett representationens delning i 2:ne kamrar innebåra en garanti imot förhastade beslut; men då, såsom förhållandet var 1848, öfverilningsfebern antagit kolera-natur, blef det konstateradt, att icke ens 4-delningen innebår något preservativ imot yrseln hos en exalterad opinion. Icke sörjer jag öfver de två millionerna; men aldrig hade jag kunnat ana, att de ungdomliga universitets-sympathierna skulle blifva ledstjerna för rikets och vår politik. Fullt ut så mycket som någon annan, vårderar jag ett broderligt förhållande till det danska folket; men dermed bår det också stanna) och får aldrig, under hvilka omståndigheter som helst, stråcka sig till någon, vare sig direkt eller indirekt, inblandning i dess politiska stridigheter. Natur och låge föreskrifva den skandinaviska halsöÖn en isolerings-politik. Vi måste I stå och falla med Norge, och hafva lyckligtvis i våra vintrar en bundsförvandt, hvilken, jag medgifver det, sedan några år tillbaka nånågot ojemn, dock aldrig helt och hållet sviker oss hvarken under fred eller krig. Sådan var ock den store hådangångne konungens ide, når han uppoffrade Pommern för x) Dessa ord yttrades af kung Oscar vid de skandidinaviska naturforskarnes besök på Drottningholm. x) Mot hr S:s åsigter bärvidlag inlägger Red. sin reservation. — —T— 2 ——