Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1851, sida 1

—— ——————— anmärkningar söka utforska grefvinnans afsigter med Clara. Men det lyckades henne icke, nej, hon blef tillochmed straffad för sin nåsvishet. Grefvinnan talade nemligen om Clara på det fördelaktigaste sått och försäkrade högt, att hon aldrig trott på en sådan renhet, som denna flicka onekligen egde. Ja, hvar och en kunde taga henne till mönster, och äfven den bästa borde ödmjuka sig för en sådan barnasjäl. Den stackars menniskan blef i högsta grad orolig öfver allt detta, ty att grefvinnan icke skulle mena allvarsamt med hvad hon sade, föll henne alldeles icke in. Dessutom kunde man icke eller såga, att grefvionan ansåg det sårdeles maktpåliggande att försvara och beundra sitt eget kön; man kunde snarare påstå motsatsen. Om eftermiddagen då grefvinnan satt försjunken i sina drömmar lemnade henne Anton ett bref. Hon igenkände genast Haralds stil. Brefvet var adresseradt till Mamsell Clara Clausen på Rordumslot. Grefvinnan Öppnade brefvet och låste med en af förargelse och skadeglådje blandad kånsla Haralds försåkringar om sin kärlek. Då hon kom till det stället der hon sjelf omtalades log hon, liksom om hon varit upphöjd öfver sådant boktal. Men hennes blosgande kinder och rynkade panna röjde likvål hennes verkliga sinnesstämning. Hon satte sig till sitt skrifbord och skref följande bref till Harald. (Forts.) JEN ann 0 ond