Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1851, sida 1

ES — börande, huru tvärt norrmännen skulle svarat nej vid en dylik begåran från svensk sida, i håndelse en sådan någonsin kunnat ifrågakomma. Men om nu regeringen — för att icke antaga någon manligare hållning ån hittills — icke ville vågra sitt samtycke, så hade densamma, utan att på minsta sått såra sin vårdighet, både kunnat och bordt föreskrifva det vilkor, att om norrmäånnen nödvändigt vilja hafva några byggnader uppförda på våra strånder, måste de, icke bygga, men ersåtta kostnaden derför äfvensom för deras underhåll, eller åtminstone, i håndelse de icke skola anses hafva uteslutande fördel af de nya fyrbåkarne, deltaga i dessa kostnader proportionaliter till denna fördel. Låtom oss blott komma ihåg: det var icke svenskarne, som begårde dessa byggnaders uppförande, det var icke eller de som behöfde dem. De tvårtom undanbådo sig dem, emedan sådana voro båttre behöfliga på andra stållen. Men det var norrmännen, som begårde och påstodo sig behöfva dem. Ägde vi icke att föreskrifva vilkoren för deras uppförande? Skola då norrmånnen, derför att vi gifvit dem en konung i vår konungs person, få fritt och utan förbe håll hemta fördelar ur vår statskassa, till hvilken de icke det ringaste bidr:ga? Hvad år det då som hindrar norrmånnen att, en annan dag, begära några andra fyrbåkars upp: förande på Sveriges bekostnad vid BohuslånI ska och Halländska kusterne, af samma skål, nämnligen att sådant skulle vara för deras sjöfart förmånligt. Under den ovårderliga unionskonung vi nu hafva åro vi tillochmed öfvertygade, att hela vårt fyringsvåsende, från Svinesund ånda till Torneå, skulle innan kort blifva ganska nöjaktigt regleradt — för skeppssarten om icke för statskassan — om våra ålskvårda vånner på norska sidan funne det sör sig. förmånligt; ty wedel finnas alltid, når något ömmare intresse ifrågakommer, om icke i den ena kassan, så i den andra. Att en sådan ersåttning, som den vi hår ofvan omtalat, både bår och kan gifvas, utan att på minsta sått förnårma någons vårdighet förstår hvar och en, som icke år förblindad af egennytta -eller kanske det blott år tiggeriet som år -hederligt22 men vi vilja likväl, för att äfven härvid stödja oss på sakta, erinra om ett talande bevis derför i den penningeersåttning för underhållet af fyranstalterne på skånska kusten, som Danmark i långliga tider erlagt till svenska kronan, och hvilken i senare åren blifvit icke obetydligt förhöjd. Denna ersåttning uppgår numera till 10,000 Rbdr årligen. Det roligaste år att 2 ; t norrmännen sjelfve, som bekänna så kosmo: : z 2 politiskt-liberala grundsatser, när det är Sverige, som skall utöfva dem, äro nog barbariskas att taga imot en ersättning af, samma slag från Danmark! Det lyckades nåmnligen de svenska kommissarierne, år 1841, att förskassa Norge en årlig ersåttning af 3500 Rbdr får några fyrbåkars underhåll vid Kattegatt. po