Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1851, sida 1

—.. —————— re, han är en förståndig ung man och studerar bygg nadskonsten med ifver. — Ja, ja! jag tackar ers nåd på det högsta för den komplimangen, jag menar icke så illa med hvad jag säger, och känner honom nog! sade Clausen och log Grefvinnan återtog: oo— Jag förstår er mycket vål, och det gläder mig att finna i Fredriks, det vill såga i asnickaregesällens, fader en man lika förståndig, som sonen år talangfull. Snickaren kände sig smickrad, oaktadt sitt förakt mot de förnäma. Han kastade en flyktig blick på ett stort rundt bord med bildhusgar-arbete och hans aktning för grefvinnan tillvåxte, ty arbetet tycktes vara mycket dyrt. Han skulle gerna velat fråga, hvad det hade kostat hennes nåd, men hade icke mod dertill. — Ni har också en dotter, måster Clausen! — Ja, det har jag. — Hon skall vara en bra och god flicka. — Det kan jag bevittna som år h-nnes fader, och klok år hon som en professor, men hennes hjerta är mildt som en dufvas! — Jag har en plan med henne; jag tror att det med Guss hjelp står i min makt, att göra hennes lycka. Till ett af mina gods hör en stiftelse för junafrur af boreer ligt stånd. Det år just nu en plats ledig, hvad tycker ni? skall jag gifva er dotter den? — Hvilken lycka det barnet har! tusen tack, nådig fra. Men får jag lof alt fråga, bvad skall hon göra för att visa sin tacksamhet mot ers nåd? (Forts.) — a AR