Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1851, sida 1

de afvoghet och hemligt agg. 2— ———— Den första satsen af dessa år helt och hället osann; och det öfriga år falskt och skeft resonneradt. Det år nåmnligen alldeles icke enligt med sanningen att de fleste, civiliserade stater uppföra fyrtorn till gagn för fråmmande nationer mera ån för egna. Var så god och såg oss, båsta Morgenblad, hvilka dessa stater åro, och hvarest de fyrbåkar åro belågna, som i sådant åndamål blifvit af dem uppförde! Det finnes beståmdt icke en bland tjugo af dessa stater, som visat en sådan generositet, och Morgenbladet skall få rasande svårt för att ens uppgifva två eller tre fyrbåkar i hela verlden (utom dem Sverige nu byggt för Norges skull) som åro uppförda mera med afseende på fråmmande nationer ån på egna. Men det lyster oss att gifva Morgenbladet en ånnu litet benigare fråga att besvara (ty vid alla jemnsörelser mäote naturligtvis först och främst förhållandena vara analoga): Hvar sianes det land, utom Sverige, der regeringen, ehuru uttryckligen (så uttryckligen som en embetsmyndighet i våra dagar kan våga göra det) erinrad om det orättvisa derul, likväl lemnat sdödernslandets behof utan uppmärksamhet, för att på dess bekostnad gå ett annat, och ett enda lands öuskningar till måtes? Intill dess Morgenbladet på dessa frågor gilvit ett tillfredsstållande svar — hvartill det i all evighet blisver osörmöge et — sörklara vi äfven hela dess försvar sör regeringens åtgö rande i detta sall för en egennyttans advokatyr, som icke i Sverige kommer att höja sörtroendet hvarken till regeringens eller dess klienters råttsinne. . Om någon uppoffring af detta slag för fråmmande åndamål i något land skulle komma i fråga, innan dess egna behof vore tillfredsstållde, måste det naturligtvis vara för mera allmånna intressen ån ett enda lands. Det måste då ske får verldshandeln, såsom Morgenbladet åfven sjellt nödgats tillstå och icke vara anlagdt inne i en afkrok till förmån för en liten nations småstadstrafik, såsom hår år fallet; ty något sådant har aldrig någon -solk rättsprincp ålagt. Hvad sedan betråffar -det besynnerliga i den fordran att Norge skulle bygga fyrbåkar på svensk grund, så har någon sådan besynnerlighet aldrig ågt rum, emedan man å vår sida aldrig fordrat annat ån att få slippa att oupphörligen stå norrmånnen till tjenst med alla möjliga uppoffringar, då man från deras sida endast möter den mest småaktiga snålhet och en vid alla tillfållen framstickanBegriper då icke Morgenbladet, eller tror det sig kunna sofisticera bort den vigtigaste omståndigheten i denna fråga, den: att svenskarne kunnat helt enkelt svara nej till norrmånnens pretensioner — ett svar, som vi af grannlagenhet ånnu aldrig gifvit dem, ehuru erfarenheten långesedan bordt hafva lårt oss nådvåndigheten att en gång göra början dermed. Ett sådant svar hade hår varit lika naturligt som tillbörligt, då vi hittills saknat medel till kompletterande af vårt eget fyringsvåsende, och då den ringaste eftertanke bordt såga veder