Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1851, sida 1

mA 775 Mera om de svenska industriidkarnes expedition till London med Nordstjernan. Causa patrocinio non bona pejor erit. Ovid. Hr kapt. A. L. Fahnebjelm, Kshufvudmannenför den bekanta expeditionen till London, har tagit sig för det orådet att i A. B. för den 16 dennes införa en framställning af förhållandena i deras enkla. och naturliga skick-, en framstållning som år åmnad att gå och gålla såsom ett försvar får de misslyckade arrangemanger, man vidtagit. Herr Fohnehjelm skulle sparat sig denna tacklösa möda, om han erinrat sig den gamla sanningen (som innehålles i ofvanstående motto), att -en sjuk sak förvårras genom försvar. Det förnyade omtalandet, den upprepade diskussionen, hvilka nöovändigtvis framkallas genom försvar och genmålen, göra icke allenast den sjuka saken mera bekant och bemårkt, utan åstadkomma åfven, att en mångd besvårande biomståndigheter krypa fram i dagen, hvilka annars skulle qvarlegat i det fördolda och tysta. Hr Fahnehjelm år påtagligen något litet generad i början af sin framstållning. Han omtalar der, hurusom bland expeditionens medlemmar i allmänhet synts råda belåtenhet; han såger, att ingen allmännare klagan förspordes; han försåkrar, att flertatet al de resande förklarat sig i allmänhet fått sina ider och åsigter vidgade o. s. v. Detta år, såsom man finner, temligen evasivt taladt. Det beror naturligtvis på, hvarochens individuella uppfattning att beståmma hvad som år allmänt eller enskildt — d. s. v. regel eller undantag. Vi hafva sett personer uppställa såsom regel, hvad som i sjelfva verket egt en ganska trång och obetydlig sfer i förhällande till de många och betydande undantagen. — Men hårom vilja vi ej tvista. Strax derpå utlåter sig herr Fahnehjelm: Hvarochen, som ej med alltför sanguiniska förhoppningar deltagit i expeditionen, eger anledning att anse den båttre lyckad ån man i allmänhet (återigen det förargliga ordet!) i förhand kunde hoppas.Vi sörsåkra herr F., att vederbörandes beteenden i det lilla såvål som i det stora redan långe, långe sedan gjort ånde på folks alltför sanguiniska förhoppningare:: och det visar sig. att herr F. sjelf hårvidlag månde ega en söga glad erfarenhet, då han säger att expeditionen var båttre lyckad ån man kunde hoppas. Men, hr F.! låt oss rått förstå hvarandra: vi bestrida icke, alt arrangemangerna ju kunnat vara sämre; vi påstå blott, att de bordt vara båttre. Håri ligger en våsentlig skillnad. Vi komma nu till F:s anmärkningar mot vår första artikel i åmnet. Vi hafva sagt, att passagerarna voro -sör många både i förhållande till fartygets utrymme och till vederbörandes förut kungjorda tillkånnagifvande. — Att fartyget var för litet, har hr af F. icke sörnekats. Att flera passage