Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1851, sida 1

ju nu snart hem igen, och då kan du sjelf försäkta din sak. — Det skall jag också göra! — Nej, ser man på den grefvinnan: hvem skulle hafva trott det? hon har verkligen poetisk talang! Man kan icke neka att det var vål uttänkt, men litet för theatraliskt för det verkliga lifvet. Hör, vet du hvad? Jag skrifver en komedi och skall icke glömma att begagna den scenen och hennes karakter. Nej för Guds skull, har du icke lofvat mig tystnad? — Det har jag, men hvem såger att det år hon. Det vet ju ingen annan ån vi två. — Men — — Jag skall nog bearbeta saken så, att du sjelf icke skulle hafva en aning om dess sanning, om du icke visste det förut. — Gör som du vill men betänk att hon år ett fruntimmer och din välgörerska. Du kan icke prostituska henne. — Det vill jag icke eller, men jag skrisver ett lust spel och begagnar min srihet att taga mina situationer der lifvet tillbjuder mig dem. — Äämnar du satta ditt namn på plakatet? — Nej låt oss först se, om det blifver antaget till uppförande. Från Wien skickar jag det till theaterdirektionen i Köpenhamn! — Då har j g ingenting derimot. — — Grefve Albert visade sig som en verklig vån mot fråmlingarne. Hulda låt sållan se sig, af den orsak att hon måste sköta den gamle grefven, hvars tillstånd försåmrades med hvarje dag. — En natt väcktes Harald af Albert, som dödsblek med ett ljus i handen stod framför hans sång. — Min fader . år icke mera! sade han med mild röst, medan tårarne tillrade ned öfver hans kinder.