Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1851, sida 1

VHB 5 — ? Norge, utan äfven kunna i Sverige konkurrera med de redan der varande rassinaderierna, såvål som med utlåndskt socker; dersör tillhandlade de sig raffinaderiet i Fredrikshall. Norska sinansdepartementet blef genast uppmårksamt på de ofördelaktiga följder, som, I genom en större utvidgning af våra raffinaderier skulle drabba den norska och till någon del åfven den svenska staten, särdeles genom förminskningen i tullinkomsterna, och I såldes till lägre belopp ån inköpspriset, men utan privilegium; den tillhandlade sig åfven privilegiet af egarne till sockerraffinaderiet i Christiania. Totalutgisten för norska statskassan genom dessa inköp blef omkring 11,000 Spd. Men ånnu återstod raffinaderiet i Fredrikshall: och då detta kommit i hånderna på dristiga mån, hvilka redan uppgjort sina plaö ner, kunde man omöjligen vånta att utan betydliga uppoffringar äfven få dess privilegium inlåst. Det lyckades imellertid åfven hår den norska regeringen att tillvågabringa en öfverenskommelse, enligt hvilken detta privilegium skulle upphöra från den 1 Juli 1854, hufvudsakligen mot det: att inga förändringar till nåmnda tid skulle företagas i våra tullsatser till egarnes skada; att dessa till den 1 Juli 1854 tillerkåndes ett exportpremium af 1 norsk skilling för hvarje skålp. raffineradt socker, som sjöledes utfördes till Sverige eller utlandet; och att det i 3 år sedan privilegiet upphört, således från den 1 Juli 1854 till s. d. 1857, medgåfves egarne af sockerraffinaderiet ett exportpremium, lika med beloppet af insörselstullen för råsocker under samma tid, beråknad, efter 65 skålp. raffinad af 100 skålp. råsocker. Derimot sörpligtade sig sockerbrukssegarne att, under de trenne år som privilegiet framdeles skall ega bestånd, icke införa ett större qvantum råsocker ån 15 millioner Skålp. norsk vigt. Det synes håraf, att den sockerbruket i Fredrikshall medgifna förmånsråtten år för de trenne åren från Juli månads bårjan detta år till Juni månads slut 1854 så till vida förökad, att egarne under denna tid icke allenast tillgodonjuta den sockerbruket år 1817 tillerkånda ersättningen af införselstullen får allt sörådladt råsocker, utan afseende på om den förädlade varan afsåttes i eller utom landet, utan också för den vara, som sjöledes utsöres, dessutom uppbåra en skilling i exportpremium för hvarje norskt skålpund. Derjemte har norska staten måst förbinda sig att under loppet af de nåmnda tre åren icke söretaga någon söråndring i tullsatserna till skada för sockerbruksegarne. Efter Juni månads utgång 1854 upphöra samtliga dessa förmånsråättigheter: sockerbruket får sjelft svara får införseltullen på sitt råsocker och finna sig i de föråndringar som norska staten kommer att bestämma i tarifferna; hvarimot sockerDruket får den förådlade vara, som sjöledes exporteras, framdeles under tre år åtnjuter ett exportpremium (draw-back), lika med in lade sig derför vinn om att få privilegierna tillintetgjorda så snart som möjligt. På departementets förslag inköpte den norska staten det throndhjemska raffinaderiet, som åter mm