Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1851, sida 1

nar i denna främmande, rörliga omgifning. Helsa mina goda föråldrar och glöm ej din broder Fredrik. Leipzigerstrasse N:o 630. Ett bref från Clara till Fredrik. Min ålskade broder! Var tusen gånger helsad af din trofasta syster, hvars tankar hvarje stund flyga bån till dig, och som hvarje dag beder Gud vålsigna dina företag. Vi må, Gud ske lof, alla vål; dina föråldrar helsa dig innerligt, vi tala ofta om dig och glådja oss på förhand Öfver allt, hvad du kommer att beråtta oss når du en gång kommer hem. Enligt vår faders Önskan gingo vi härom dagen till Tivoli, man kånner ju stundom en långtan att lemna sin ensliga bostad och se glada ansigten omkring sig. Jag har så ofta förr haft roligt der, men denna gång tycktes mig det hela vara en stor osanning; de gröna bladen förekommo mig som målade, och de glada menniskorna tycktes gråta, når man såg nogare på dem. — Men det var min afsigt att icke skrifva något som kunde förstämma dig, förlåt derför min barnsliga klagan; men når man skrifver till en Som varit vittne till en försvunnen lycka, så upplefva åter de sköna stunderna; och då känner man sin smärta i dubbelt mått, men denna smårta lindras då man ger luft deråt i sin klagan. Är icke klagan det samma som tårar, hvilka förvandlats i ord? Ack, J mån åren dock vida lyckligare ån vi stackars qvinnor. Edert kall år att resa verlden omkring och försöka eder i alla riktningar. Och når ert hjerta en gång blifvit såradt och kånner saknad, då kunnen J gripa till sådana saker som sysselsätta ert förstånd, soch når 1 då åren lyckliga i ert arbete och blifven