verkningen kommer att stanna i Norge, och att det blott i afseende på de finare sorterna kan blifva fråga om deras utförande till Sverige mot den betingade exportpremien. Hade den norska regeringens fördrag med de svenska sockerbruksegarne om upphörandet af deras privilegium väckt missnöje i Norge och tillfredsstållelse i Sverige, så hade ju detta varit ganska naturligt, då fördelen tillfaller Sverige lika mycket eller kanske ånnu mera ån Norge, medan otvisvelaktigt största delen af, ja tillochmed hela bördan, faller på Norge. Men nu inträssadg just motsatsen. Någon opposition låt vål höra sig inom Norges Storthing, men förstummades snart: man måste erkånna, att, om ån bördan för Norge icke var ringa så hade dock den nuvarande regeringen gjort hvad som kunde göras, för att råtta ett missförhållande som icke kan tillråknas någon, då det hårleder sig från åldre tiders felaktiga begrepp om fråmjandet af den inre rörelsen. I Sverige uppstod derimot en fullkomlig storm, hvilken icke inskrånkte sig till anfall i tidningar och stridsskrifter, ) utan åfven från de offentliga myndigheternas sida framkallade förslag, som måste anses fiendtliga mot Norrmånnen. Så ingaf den 2 sistlidne månad Bevillningsutskottet till Rikets Stånder ett förslag, att ingå till Konungen med begåran antingen om upphåfvandet af unionsförhällandet mellan rikena angående rafsinadsocker och sockersirup, som sjöledes införes srån det ena till det andra af de förenade rikena, eller om sörhöjning af tullsatserna för de nåmnde artiklarna, eller ock om en proposition med förslag till de af Rikets Stånders beslut beroende anstalter, som H. M. kunde finna åndamålsenliga. Efter hvad sedermera blifvit nåmndt skall denna framstållning vara bifallen af Ridderskapet och Adeln, samt af Borgareoch Bondestånden. Icke mindre ogynsamt ståmda åro de af svenska Kommercekollegium och svenska Generaltullstyrelsen asgisna betånkanden i saken. Dessa myndigheter skola, enligt Bore, hafva tillrådt: först och främst att från den -Mellemrigsanordningen vidsogade förteckning C borttaga artikeln srassineradt sockeroch -sockersirup,samt upphäfva den i samma urkunds 8 8 gifna tillåtelsen att på resor öfver grånsen tullfritt få medtaga ånda till 50 skålp. socker; eller att gifva tullbeståmmelsen för socker ett tillågg, hvarefter raffineradt socker, tillverkadt i lånder, hvarest vid utförseln af sådant socker större fördelar åro beviljade ån tullfrihet för rååmnet, vid införsel till Sverige sjöledes måtte drabbas af en tullförhöjning, motsvarande beloppet af den vid utförseln erhållna större fördelen; eller slutligen, att den halfva tull, som måste erlåggas för det vid Fredrikshalls sockerbruk förädlade socker vid införsel till Sverige sjöledes, förhöjes för tiden till den 1 Juli 1854 med ett belopp som motsvarar den tullfriheten för råämnet öfverskjutande exportpremien, och för de tre åren från den 1 Juli 1854 till Juni månads utgång 1857, skillnaden mellan exportpremien efter den i Norge antagna beråkningen: 65 skålp. raffinad af 100 skålp. råsocker, och en afkastning af 75 skålp. raffinad af 100 skålp. råsocker. (Forts.) ) Vi böra dock anmårka, att Norges sak icke har saknat både kraftfullt och varmt försvar af svensk man, men vi måste beklaga att försvaren måst utgif