Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1851, sida 1

AH HU FmAAQd Ö111181 VIVA ne åren tillåmpat densamma, och når det talas så mycket om att sörbåttra författningen, sker det blott, emedan man icke vill förbättra sig sjelf. Derest de monarkiska partierna icke ständigt eftertraktat att omstörta republiken, derest den verkstållande makten icke ståndigt på ett i ögonen fallande sått sökt att öfverskrida sin verkningskrets, skulle författningen, i trots af dess ofullkomligheter, hafva kunnat betrygga landets lugn och fred. Denna åsigt delar icke majoriteten, som tror, att det onda, hvaraf landet lider, till en stor del måste tillskrifvas sjelfva sörsattningen. Goda åro de författningar, såger majoriteten, hvilka med låtthet tillbakatrånga eller undertrycka de i den menskliga svagheten grundade passioner, såsom herrsklystnad, partihat, håmdlystnad o. s. v.: dåliga åro deremot de författningar, som gynna dem. Detta gör nu författningen af 1848; den gör regeringen vacklande och orolig; den fordrar af de regerande en moderation, cen oegennytta, en sjelssörsakelse, som det år farligt att sordra af menniskor, och som det måhånda år något barnsligt att tro på. -Bland de många anmärkningarne mot försattningen vilja vi blott framhåfva de två våsentligaste; om de åro grundade, år åfven fordran på en revision grundad. Den första anmärkningen gäller såttet, hvarpå folkets suveränitet utöfvas uti en af dess förnåmsta handlingar: valet af nationalförsamlingen. Når hundratusen menniskor vid en votering skola vålja 10 representanter på en gång, måste antingen minoriteten segra, eller majoriteten handla blindt. Ett falskt resultat eller en blind votering åro de vanliga följderna af ett sådant system. Hela befolkningen i ett departement kan omåjligen vara i stånd att uppskatta kandidaternas förtjenster. De fleste valmånnen hafva lösligen hört talas om en eller två af kandidaterna; alla de andra känna de icke en gång till namnet. Hvad sker således? I oroliga trakter eller i stormiga tider beståmma de våldsamma partierna valens utgång; i lugna trakter och stormfria tider uppsåttes kandidatlistan i förväg af några få ledare, som hafva sina enskilta interessen för ögonen. Denna lista följes nu af valmånnen såsom den enda tråd, hvilken kan vågleda dem i mörkret, hvaraf de omgifvas. Valen synas framgå af samtlige medborgarnes vota, men i verkligheten drifvas de igenom af ett mycket litet kotteri. Den andra anmårkningen år af ånnu större vigt och angår ursprunget till och förhållandet emellan de begge stora makter, som stifta lagarne och verkstålla dem. En regelmåssig och stark regering kan icke bestå med en kammare, som stiftar lagen, och med en president, som förestär lagens tillåmpning och förvaltningen, och hvilka begge åro valde på samma sått, omedelbart af samtlige medborgarne. Församlingen år allsmåktig innanför författningens område; presidenten år förpligtad att åtlyda henne innanför samma grånser, men hans utvåljande genom hela folket sörlänar honom en moralisk kraft, Rss —E